Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förfarandet vid ölbrygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet livad värmegraden beträffar, äro något
olika. I England och i Wien söker man hålla den
senare så låg som möjligt och låter groningen
försiggå under en längre tid (ungefär fjorton
dagar), på andra ställen påskyndar man, ehuru på
bekostnad af det blifvande ölets godhet, mältningen
och söker ej undvika en hög värmegrad. För att sänka
värmegraden utskyfflas högarna till tunnare lager. De
förändringar, kornen undergå, gifva sig till känna
genom den egendomliga lukt, som utvecklas under
mältningen. På den lukt, som ursprungligen tillhör
kornet, följer först lukt af äplen, sedermera af
skalade gurkor.
Är kornet tillräckligt mältadt, flyttas grönmaltet
på en torklafve och kastas med skoflar tidt och ofta
i luften, hvarigenom det snart torkas; slutligen
flyttas det till maltkölnan, der det vid småningom
stegrad värme fullständigt uttorkas. Kölnan utgöres
af ett golf af metalltrådsnät, hvarigenom uppvärmd
luft stiger upp och genomtränger det derpå upplagda
maltet. Nyligen har man börjat anlägga kölnor med två
sådana trådnätsbottnar, den ena öfver den andra. Den
öfre af dessa bottnar tjenar i stället för torklafve
till grönmaltets uttorkning, hvarvid man tillgodogör
den visserligen något fuktiga, men dock ganska varma
luft, som uppstiger från den undre bottnen. Sedan
maltet blifvit tort, får det nedfalla på den undre
bottnen, der det fullständigt uttorkas. Om grönmaltet
upphettas allt för hastigt, förvandlas dess stärkelse
till klister, som intorkar till en hård och olöslig
kornartad massa (s. k. glasmalt). Dylikt malt ger
föga extrakt samt följaktligen ett tunt öl. Rötterna
på maltkornen borttogos förr medelst trampning, men
nu mera verkställes detta arbete af ändamålsenliga
maskiner. 100 skålpund korn gifva 80 till 85 skålpund
från rötter befriadt malt. Maltrötterna utgöra ett
värdefullt boskapsfoder; 100 skålpund deraf motsvara
i näringsvärde 375 skålpund hö.
Man uttager ur maltet endast de lösliga
beståndsdelarna; för detta ändamål måste det krossas
eller skrotas, hvilket sker derigenom, att man låter
fuktadt malt gå mellan qvarnstenar, eller ock krossas
det tort mellan glatta eller refflade valsar.
Den operation, hvarigenom maltets beståndsdelar under
inverkan af varmt vatten göras lösliga och utlakas,
så att vört erhålles, kallas mäskning. Vi ha redan
förut i beskrifningen om spritberedningen redogjort
för mäskningen och hänvisa dit. Mäskningen utföres
likväl ej på samma sätt i alla bryggerier, och
deraf uppkomma äfven olikheter i det färdiga ölets
beskaffenhet. Alla förfaranden stämma dock öfverens
deruti, att värmegraden i mäskkaret, d. v. s. i
det kärl, der man blandar det krossade maltet med
vatten, under operationen stegras, men dock aldrig
får öfverskrida 75° C., så länge stärkelse ännu
finnes qvar. Sedan det krossade maltet i mäskkaret
blifvit blandadt med den erforderliga mängden kallt
eller varmt vatten, höjer man vattnets värmegrad
på olika sätt. Antingen tillblandar man hett vatten
(infusionsmetoden), eller ock borttages en del af den
tjockare mäsken, upphettas i en bryggpanna samt hälles
kokhet i mäskkaret (tjockmäskningsmetoden). Äfven
brukar den tunnare delen af mäsken särskildt upphettas
till kokning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
