Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de finaste egenskaper i detta afseende. Om
det fans skäl för dessa farhågor, voro de dock
endast af relativ art, för så vidt som det för den
tidens medicinska och kemiska vetenskaper ej alltid
var möjligt att med säkerhet bevisa en begången
förgiftning. Giftblandare och giftblanderskor, ett
slägte, som aldrig helt och hållet varit utdödt,
hade derför under de förflutna århundradena i den
ännu outvecklade naturkunskapen en täckmantel för sin
verksamhet, och på vissa tider togos deras tjenster
synnerligt ofta i anspråk.
Nero hade sin Locusta, som genom dödandet af
Germanicus och Britannicus på visst sätt aflade ett
litet mästerprof, i det hon, for att derigenom bana
Nero väg till tronen, lät den ene dö en långsam,
den andre en ögonblicklig död. För öfrigt ha
många andra ej gått bättre, endast ej så uppenbart
till väga. Både före och efter Nero förgiftades
af fruktan, hat, feghet, svartsjuka, äregirighet,
vinningslystnad, af alla dåliga bevekelsegrunder,
äfven af beqvämlighet, i synnerhet blef i söderns
länder, i Italien och Frankrike, giftblandandet
nästan utbildadt till ett näringsfång. Arfspulver och
successionsdrycker, etiketter af djefvulsk naivetet,
uppfunnos på vestra sidan om Rhein, sedan saken länge
varit under utöfning på andra sidan Alperna. Namnen
Toffana, Jeronomia Spara, Brinvilliers, Voisin,
Helene Jegado erinra om en otalig mängd fasansfulla
brott. I politikens följe och fromhetens drägt kom
denna afskyvärda praktik äfven till Tyskland, der
hon liksom i sina hemland i synnerhet utöfvades af
qvinnor. I Berlin dref geheimerådinnan Ursinus, i
Baiern fru Zwanziger och i Bremen fru Gottfried sitt
spel; emellertid afstå vi gerna från att ingå i en
närmare betraktelse af dessa gräsligheter, som väl
kunna ega ett psykologiskt intresse för en Pitaval,
men eljest blott äro egnade att väcka medlidande med
menniskonaturens förvillelser.
Intresse ega för oss endast de medel, hvaraf
brottet betjenade sig och hvarom folktron gjorde
sig de orimligaste föreställningar. Skräcken för
dessa hemlighetsfulla ämnen var lika förfärlig som
deras bruk. Som vi redan sagt, var han i afseende
på sjelfva gifterna öfverdrifven. Så t. ex. skulle
aqua toffana vara en färglös vätska, genomskinlig
som friskt källvatten, utan lukt och misstänkt smak,
men ofelbart dödande genom långsamt aftynande. Man
var fast öfvertygad om befintligheten af receptet
till detta preparat, och likväl står ingenstädes att
finna något trovärdigt bevis, att någon haft det i
sina händer. Och med andra gifter är det på samma
sätt; de uppgifna beredningssätten med användning
af de mest fantastiska naturalster och efter de
mest invecklade och stridiga recept visa sig som
ren galenskap. Det samma är förhållandet med hvad
man hör berättas om motgifterna, i hvilkas beredning
charlataneriet fann ett gifvande fält att beskatta
den rädda okunnigheten. De berömdaste bland dem voro
mitridatet och teriaket, hvarom vi redan talat. Det
först nämda skulle ha fått sitt namn deraf, att
Mitridates, konung af Pontus, dermed gjort sig så
säker för förgiftning, att, då han, tillfångatagen af
Pompejus, ville förgifta sina hustrur, barn och sig
sjelf för att ej öfverlefva denna smälek, försöket
misslyckades med honom, emedan giftet ej mera på honom
hade någon verkan. Receptet hade fallit i händerna
på Pompejus, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
