Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra nyttiga användningar af djurkroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det i sjelfva verket inga affall mer; han kan åter
använda allt, och i hans hand antaga ofta till och med
de vämjeligaste ting behagliga former och värdefulla
egenskaper. Genom kemin ha naturalstren först fått
sin tillbörliga plats i den allmänna värdeskalan,
och denna plats bestämmes ej blott af den form de nu
ega, utan ännu mer af deras förmåga att låta förvandla
sig till andra nyttiga ämnen. Medan man förr ej kände
till något annat sätt att bli af med djurkadaver än
att antingen låta dem ligga ute i fria luften och
förpesta denna eller också nedgräfva dem, blifva
de nu mera i ordentliga fabriker förarbetade till
mångfaldiga nyttiga ting, hvaraf millioner menniskor
draga fördel. Vi vilja här som hastigast taga en
öfverblick af förfaringssätten i en sådan fabrik och
anmärka dervid i förbigående, att det här endast är
fråga om sådana djur, som af ålderdomssvaghet eller
någon olyckshändelse måste dödas, ej om sådana,
som dött af smittsamma sjukdomar. Flertalet är
naturligtvis gamla uttjenade hästar.
Först dödas djuret, vanligen genom stickning med knif,
derpå uttappas blodet, som förarbetas antingen till
blodgödsel eller blodalbumin, hvilket senare har rätt
mycken användning i tygtryckerierna. Derefter aftages
huden, och kött, ben, senor, tarmar m. m. skiljas från
hvarandra för att sedan på hvar sitt sätt och för hvar
sitt ändamål förarbetas. Huden, en af de värdefullaste
delarna (en rå hästhud kostar vanligen omkring 15
rdr), försäljes till garfverierna. Håret och taglet
sorteras och renas samt afyttras till tapetserare,
siktmakare och mattfabrikanter. Hofvarna användas
till gröfre svarfvararbeten, knappar o. d., men i
annat fall försäljas de jemte hornaffall från
nötboskap och får till blodlutsaltsfabrikerna eller
malas till gödningsämnen.
Om än alla dessa bidelar kunna beredas till en
nyttig användning, är dock hufvudändamålet med denna
industrigren att tillgodogöra de mjukare delarna af
djuret, hvilka förekomma i vida större mängd. Detta
sker hufvudsakligen derigenom, att dessa delar
jemte de åtföljande benen utsättas för inverkan af
vattenånga under högt tryck, hvarigenom fett och
limgifvande substanser utdragas. För detta ändamål
sönderstyckas djuret i ej allt för små delar, som
bringas i lufttätt tillslutna cylindrar (papinska
digestorer) och deri utsättas för inverkan af
öfverhettad vattenånga. Dessa cylindrar ha invändigt
en dubbel botten, hvars öfre hälft är genomborrad som
en sil. Från rummet mellan bottnarna utgå två kranar,
af hvilka den ena sitter lägre och nära den nedersta
bottnen, den andra deremot något högre; dessutom
inmynnar i cylinderväggen ångröret, som likaledes kan
afspärras genom en kran. Locket är medelst skrufvar
fast förenadt med cylinderväggen. Sedan köttmassorna
blifvit inlagda och cylindern tillsluten, påsläppes
ångan, som i början har en spänning af ungefär två
atmosferen En del af ångorna förtätas till varmt
vatten, som utdrager köttets lösliga beståndsdelar
och med dessa samlas på kärlets botten. Samtidigt
smälta äfven fettsubstanserna, hvilka som ett andra
skikt lagra sig öfver det förra extraktet. Men med
en blott utkokning vinnes ej fullkomligt det åsyftade
ändamålet. Muskelsubstansen, bindväfven och benens
brosksubstans, senor, band m. m. skola ej blott afgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
