Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 312 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamporna - Veken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förbränningshärden, således lågan, måste ega största
omfång och luften ha fritt tillträde, så att fullständig
förbränning utan alstrande af sot eger rum. Det första
af dessa vilkor uppnås enklast med en veke. Genom
att gifva denna en särskild form, t. ex. formen af
ett rör, kan man öka lufttillträdet. För uppfyllande
af det andra vilkoret begagnar man sig allmänt af
lampglaset, som fullständigt motsvarar eldstädernas
skorstenar.

Veken. Vi ha redan i kapitlet om ljusfabrikationen
gjort bekantskap med veken. I lamporna uppträder
han i en stor mångfald af former, ty lampveken
utgöres ej blott af ett flätadt knippe trådar,
utan äfven allt efter sitt ändamål af mer eller
mindre breda band eller af cylinderformiga rör,
genom hvilkas inre hålighet luft strömmar till
lågan. Allt efter storleken af den del af veken,
som framskjuter ur brännmaterialet, blir lågan större
eller mindre. För hennes reglering finnes derför en
inrättning, bestående af en slida, hvarigenom veken
trädes. Inom slidan kan förbränning ej ega rum; vill
man derför minska lågan, behöfver man endast afklippa
veken eller skjuta in honom i slidan. Hvarje barn
har lärt sig denna sak, och hvarje tjenstflicka utför
denna operation, då hon med tillhjelp af en hårnål
ställer en rykande kökslampa till rätta. Bättre
lampor äro försedda med kugghjul för vekens in-
eller utskjutande.


Fig. 164. Lampa utan veke.

Lampor finnas äfven, som sakna veke. I dem uppsuges
den nödiga oljmängden medelst ett fint rör af metall
eller glas. Om man så vill, kan man kalla detta rör
en metall- eller glasveke, ty det är ej materialet
i de vanliga vekarna, bomullen, som betingar vekens
verksamhet, utan blott dess förmåga att genom
hårrörskraften uppsuga oljan. Vi afbilda i fig. 164
en dylik lampa utan veke. Vid första anblicken finner
man, att hon föreställer en vanlig nattlampa,
som är inrättad på följande sätt. Oljan finnes
i ett glaskärl, hvars nedre del vanligen är
fyld med vatten. På oljan flyter en liten skål af
messingsbleck, hvars botten är genomborrad och försedd
med en kork, i hvilken ett smalt glasrör finnes
insatt. Röret kan skjutas in och ut och tryckes så
långt igenom korken, att oljan framtränger till dess
öppning, dock utan att rinna öfver. Genom att föra
en brinnande kropp intill henne kan man tända den
framträngande oljan, som fortfar att brinna, emedan
den lilla lysande lågan utvecklar tillräckligt stark
hetta för att förvandla oljan i bränbar gas. Man kan
äfven inrätta ett slutet oljhus till samma ändamål,
om man låter oljan utrinna derur genom ett böjdt
rör, som mynnar i en fin spets. Man antänder oljan
vid öppningen i rörets spets och kan medelst en kran
reglera hennes tillflöde.

I vanliga lampor regleras lågan genom vekens
förstoring eller förminskning, men icke eller blott
på ett ganska ofullständigt sätt genom tillflöde
af brännmaterial. Ty för att motverka den genom
brännmaterialets förtäring uppkomna minskningen i
vekens uppsugningsförmåga har man intet annat medel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>