- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi /
328

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råämnen - Kåks

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för lysgastillverkning samt användas också
företrädesvis för detta ändamål. Ja, man plägar
vanligen vid gasverken blanda kolsorter, som i hög
grad utmärkas af denna egenskap, med andra slag,
och den riktiga blandningen af de kolsorter, hvarmed
gasretorterna beskickas, är en af de vigtigaste
uppgifterna för gastillverkaren, då gasens egenskaper,
lyskraft o. s. v. äro deraf i hög grad beroende. Medan
vissa kolsorter lemna mycket kolrika gaser, som vid
antändning förbrinna med föga lysande, lätt sotande
låga, erhåller man deremot vid distillering af andra
kolsorter, som äro jemförelsevis rika på väte, gas,
som brinner med en allt för litet lysande låga. Den
gas, som frambringar den största lyskraft, måste ega
en sammansättning, som ligger emellan dessa begge
ytterligheter, och derför blandar man redan före
distilleringen kolen i lämpliga förhållanden.

Den återstod, som blir qvar i gasretorterna, är en
porös, uppsväld massa,, som består af nästan rent kol,
innehållande endast de mineraliska beståndsdelar,
som efter den fullständiga förbränningen utgöra
askan. Han är bekant under namnet kåks.

Kåks. Genom sin porösa beskaffenhet, som gör, att han
kan erbjuda luften en stor beröringsyta, är kåksen ett
utmärkt bränsle. Hans framställande är derför också
hufvuduppgiften för vissa fabriksanläggningar.
Kåksugnar anläggas naturligtvis lämpligast i närheten
af stora kolgrufvor, der det tunga och ofta nog eljest
oanvändbara råämnet kan förvandlas i en värdefull vara,
hvars försändning fordrar mindre kostnader. Kåks och
kåksbränning ha länge varit bekanta, och den senare
drifves, i synnerhet i England, i stor skala. På samma
sätt som träkol beredas genom kolning af ved, d. v. s.
genom upphettning utan luftens tillträde, är äfven
kåksberedningen endast en torrdistillering, och om
man kan använda den dervid som biprodukt erhållna
gasen till lyse, kan man fördelaktigt förena båda
industrigrenarna. I alla fall är inkomsten vid gasverk
genom försäljning af kåks ganska betydande; deremot
kommer användningen af gasen mindre i betraktande vid
kåksberedning, som i närheten af kolgrufvor grundas på
affall, stybb eller mindre värderika kol. Ofta låter
man gasen bortgå utan att använda honom, men på senare
tider har man börjat tillgodogöra honom som bränsle.

illustration placeholder

Fig. 178. Ugn för kåksbränning.

Då vi här kommit att beröra kåksbränningen, vilja
vi med några ord redogöra för det förfaringssätt,
man dervid använder. Ofta fordras dertill en
behandling af stenkolen på våta vägen. Kolflötserna
äro nämligen ofta genomdragna af sprickor, i hvilka
olika mineralämnen, såsom lera och svafvelkis, afsatt
sig. Ofta äro äfven de lerlager, i hvilka kolflötserna
finnas inbäddade, ej skarpt begränsade från kolen,
så att kol och lera kunna finnas så blandade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:08:03 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/5/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free