Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kåks - Lysgasens sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvarandra, att man ej på utseendet kan skilja
denna blandning från kol. Emedan nu dessa mineraliska
ämnen efter förbränningen gifva en betydande mängd
aska samt föranleda, att denna aska bakar ihop sig
till slaggmassor, som ofta innesluta stycken af
oförbrändt kol, och då för öfrigt denna askhart,
t. ex. vid metallurgiska processer, kan medföra
skadliga följder, har man på senare tiden inrättat
apparater för att genom slamning skilja de lättare
kolen från svafvelkis, lerskiffer o. d. En särdeles
skadlig inblandning i kolen är svafvelkis, och då
man ej ens genom slamning kan fullständigt bortskaffa
honom, söker man vid kåksbränningen så mycket som
möjligt aflägsna denna orening. För detta ändamål
ger man kåksugnarna ej formen af retorter, utan
upphettar råämnet i hvälfda ugnar, i hvilka det
ofullständigt förbrännes, samt åstadkommer genom
den dervid utvecklade hettan »förkåksningen». Dessa
ugnar, som uppställas flera bredvid hvarandra,
byggas af eldfast tegel och äro försedda med en kort
skorsten. De fyllas hvarje dygn, och den metalliskt
glänsande kåksen uttages ännu glödhet, afkyles och
magasineras. En ugn af det slag, som finnes afbildadt
i fig. 178 i genomskärning samt i fig. 179 i plan och
hvars grundyta har 10 fot i största samt öfver 8 fot
i minsta diameter, fylles med 33 centner stenkol. Ju
mera kolen baka, desto långsammare måste kolningen
ske och desto fullständigare måste luftens tillträde
hindras. I fig. 179 föreställa a a de rör, som leda
luft till ugnen, b b b de ställen, der de mynna
i ugnen, c c äro krampor af jern, som sammanhålla
murverket, d jernplattan framför fyrhålet.
Fig. 179. Kåksungn i grundplan.
I afseende på värmande förmåga förhålla sig lika
mängder god kåks och bästa slag stenkol till träkol
ungefär som 75 till 80, till lufttorkad ved som 30,
till torf som 25. Äfven af god torf kan man bereda
kåks, som dock har mindre värde än den af stenkol
tillverkade. Den vid kåkstillverkning erhållna
stenkolstjäran är en värdefull biprodukt, som kan
förarbetas till anilin, karbolsyra, asfalt o. s. v.
Den bästa kåksen fås af kannelkolen, och denna
kolsort utgör äfven det bästa råämnet för beredning
af lysgas. De erhållas från några få kolgrufvor i
Storbritannien, t. ex. i Lancashire i norra England
samt i närheten af Glasgow i Skotland. De äro svarta,
ha en matt glans och föredragas oaktadt sitt höga
pris af många gasverk framför andra stenkolssorter.
Lysgasens sammansättning. Utom de förut omnämda
beståndsdelarna i stenkol, nämligen de organiska
elementen kol, syre och väte, innehålla de
till gasberedning använda råämnena äfven andra
beståndsdelar, hvilka vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
