Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigillack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGILLACKET.
415
härförare skulle tryckt knappen på sitt svärd
under fredsfördragen. Derefter begagnades vax till
försegling; man eger dermed försedda handlingar från
8:e-århundradet. Det var redan ett steg framåt, då
sigillvaxet började färgas-rödt; från 13:e århundradet
äro också svarta vaxsigill bekanta, hvilka vanligen
medelst band hängdes vid pergamenten i trä- eller
metallkapslar. Efter vaxet och samtidigt dermed lär
man brukat ett slags sigillkitt, kalladt malthe och
beredt af beck och vax. Det äldsta kända sigill af
Sigillack daterar sig, från år 1553, och den äldsta
berättelse om tillverkning af Sigillack i Ntirn-berg,
den tyska lackfabrikationens hufvudort, från 1563.
I Kina och Japan har Sigillack tillverkats sedan
urminnes tider; den berömde resanden T a ver ni
er berättar från medlet af I7:e århundradet, att
i Assam användes gummilacka så väl till lackering
som till försegling. Portugiserna anses vara de
första, som hemförde Sigillack från Ostindien,
hvarför lacket äfven fick namnet portugisiskt
vax; troligen införde de dock endast gummilacka,
då ostindiska sigillacksprof redan förut funnits i
Venezia. Fransmännen påstå, att köpmannen Frangois
Rousseau från Auxerre, som en längre tid uppehållit
sig i Persien, Pegu och Indien, skulle 1640 infört
sigil-lacksfabrikationen, att den nya varan blef
en modsak vid hofvet och redan under de första åren
inbragt tillverkaren en vinst af 50000 livrés; men
om äfven detta gäller för Frankrike, är dock kändt,
att Sigillack redan 100 år tidigare tillverkades i
Tyskland. I Frankrike kallades det »cire cTEspagne»,,
spanskt vax, emedan gummilackan hemtades från
Spanien. Detta senare land skall, enligt Girardin,
likaledes långt tidigare drifvit betydlig handel med
si-gillack. Bruket att försegla bref med munlack
eller oblat af stärkelsemjöl är vida yngre än
lacksigillen. På senaste tiden har gummi arabicuin
för detta ändamål fått afgjordt öfverhand. I anledning
häraf förutsades äfven redan vid verldsutställningen
i London 1862 det tillbakagående inom den europeiska
lacktillverkningen, som äfven kort derefter egde
rum. Tillverkningens beskaffenhet är dock ingalunda
dertill skulden; likväl påstås, att Kina ännu allt
jemt skall bereda det bästa sigillacket.
De för tillverkning af Sigillack nödiga råämnena
äro gummilacka, terpentin, jordarter, färger och
välluktande ämnen. Gummilackan smälter ej lätt nog,
om hon är oblandad, och blir, då hon kallnat, spröd;
detta afhjelpes genom tillsats af terpentin. På senare
tider har man i stället för gummilacka. börjat
använda akaroidharts. Till sämre lacksorter,
t. ex. buteljlack, ersattes gummilackan antingen
delvis eller helt och hållet af kolofonium. De
nämda ämnena skulle dock vid smältning bli allt
för lättflytande och drypa, hvarför de blandas
med en tillsats af slammad krita, magnesia, bränd
gips, Zinkhvitt, barythvitt eller vismuthvitt. Till
lackfärgning begagnas följande färgämnen: till rödt
cinober, till svart kimrök, bensvärta och beckasfalt,
till brunt cino-ber med kimrök, bensvärta, jernoxid
eller umbra, till gult kromsyrad zinkoxid eller
svafvelarsenik, till blått koboltultramarin med
magnesia eller cero-leum, till grönt Rinmans grönt
med Zinkhvitt, till hvitt jemte blekt gummilacka
vismuthvitt eller Zinkhvitt, till guldlack slutligen
smått sönderdeladt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
