Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kautsjuts förarbetning - Vulkaniseradt kautsju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjutningen åt sidan till cirkelsågen C verkställes medelst en slädmekanism,
som döljes af bordsskifvan. Den med vatten fuktade cirkelsågen erhåller sin
rotation af sin vid remskifvan p sittande axel, och hennes rörelse är så
snabb, att hon gör 1 500 till 2 000 omlopp i minuten. De på detta sätt
erhållna banden förvandlas till trådar medelst ett par refflade och noga i
hvarandra ingripande valsar, hvilkas refflor ha mycket skarpa kanter, så att
de under kringvridningen liksom saxar, allt efter bandens bredd och refflornas
antal, sönderklippa det emellan dem kommande kautsjubandet i tio, tolf, tjugu
eller flera trådar af qvadratiskt tvärsnitt. Trådarna, som med sina färska
skärytor lätt skulle sammanklibba, måste skiljas från hvarandra och beströs
med kalkpulver, innan man vidare förarbetar dem.
I stället för detta alltid omständliga förfaringssätt använder man nu
mera för tillverkning af remsor och trådar af kautsju en kraftig press med
silbotten, genom hvilken det med kolsvafla och alkohol uppmjukade kautsjut
drifves af presskolfven på samma sätt, som degen i en makaronmaskin eller
leran i en lerpress. En duk utan ända bortför trådarna. Den fina tråden till
väfda elastiska band åstadkommes genom sträckning på det sätt, att de
uppvärmda trådarna med stark spänning uppvindas på hasplar och derefter
afkylas. Gummirör och slangar, likaledes en af de förnämsta artiklarna inom
kautsjutillverkningen, beredas genom sammanklibbning af de färska skärytorna
af långa bandremsor. På parisutställningen 1867 sågs en 600 fot lång, af ett
enda stycke förfärdigad slang från Reithofer i Wien. Ej sällan färgas nu
mera äfven kautsju, företrädesvis med anilinfärger.
Vulkaniseradt kautsju. Man har gifvit denna benämning åt kautsju,
som genom inverkan af svafvel blifvit till sina egenskaper förändradt.
Om man uppvärmer en blandning af kautsju och svafvel till 130°, uppstår
ett nytt alster, utmärkt af flera värdefulla egenskaper. Man antager
allmänt, att förändringen består deruti, att den lösliga delen af kautsjut, som
hårdnar i köld och mjuknar samt smälter vid upphettning, förvandlas till
samma ämne, som bildar den olösliga beståndsdelen af kautsjut, så att det
vulkaniserade kautsjut får den olösliga beståndsdelens egenskaper. Det
vulkaniserade kautsjut är i hög grad mjukt, segt och elastiskt. Det hårdnar ej
i köld, mjuknar ej vid uppvärmning och smälter ej förr än vid mer än 200°.
Som man ser, har det kautsjuts värdefulla egenskaper utan dess olägenheter;
men om man hoppressar två friska ytor af vulkaniseradt kautsju, finner man,
att det förlorat egenskapen att häfta, hvilket medför flera svårigheter vid
dess bearbetande.
Det vulkaniserade kautsjut löses ej af det vanliga kautsjuts lösningsmedel.
Det sväller endast deri, så att dess omfång kan bli niodubbelt, men då
lösningsmedlet afdunstar, återtager det sin ursprungliga storlek och form.
Det motstår likaledes bättre än det naturliga en långvarig inverkan af luft,
regn och solsken. Vid en värmegrad af 130—150° förlorar det, i synnerhet
i beröring med metaller, sin mjukhet, medan man samtidigt kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
