- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi /
431

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guttaperka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUTTAPERKA^.

431

gapor till England. Handeln med detta nyttiga ämne
steg så hastigt, att 1845 redan 265 centner infördes,
året derpå 8408 och under de båda närmast följande
åren 14 870 och 18 180 centner, det sistnämda beloppet
redan med ett värde af 1800 000 rdr. Deraf kom den
allra största delen till England, då blott l 444
centner gingo till Nordamerika, 736 centner till
det europeiska fastlandet och 23,5 centner till
Mauritius. Så hastigt än handeln med guttaperka
tilltog, var dock den företagsamhet, som derigenom
framkallades hos invånarna i den indiska arkipelagen,
ännu lifligare. Först samlades guttaperka!! blott i
sumpmarkerna vid Dsjohor på ön Singapor, och snart
genomsöktes dessa i alla riktningar af stora skaror
malajer och kineser. Derigenom blefvo infödingarna
bekanta med råämnets värde, och nu samlade äfven
de med stor flit. Rörelsen spred sig inom kort
allt vidare i den indiska arkipelagen, och nu fås
guttaperkan i norr från Singapor till Pinang, i
öster på Bor-neo, der man påträffar henne i Bruni,
Saravak och Pontianak på vestra kusten samt i Keti
och Pas-ser på den östra, samt slutligen i söder
utefter östra kusten af Sumatra till Java.

För närvarande uppgår gutta-perkaskörden till
inemot 4 700 000 skålpund. Handeln dermed befinner
sig nästan uteslutande i händerna på det britiska
guttaperka-kompaniet, hvilket man äfven har att
tacka för, att de ödeläggelse!’, som den stigande
efterfrågan i början förorsakade, nu mera upphört. Man
nöjde sig ej med att tappa träden, såsom man gjort
med kautsjut, utan

fälde dem helt enkelt; då saften nämligen endast
långsamt och i ringa mängd utflyter och derför
en trägen eftersyn och ofta förnyad borrning
fordras, fann man tappningen allt för långtrådig;
man tillintetgjorde derför hellre i ett ögonblick
en hundraårig växtlighet, afskalade barken, samlade
saften och göt henne i kärl, som man gjorde sig af
pisangblad. Om den sköfling, som härigenom åstadkoms,
kan man göra sig en föreställning, då man erfar,
att ett träd ej lemnar mer än 23-35 skålpund saft,
och dermed jemför ofvan nämda-massor af guttaperka,
som utskeppats från Singapor, hufvudsätet för handeln
med denna vara; att döma deraf, måste under de första
fyra åren minst 300000 träd blifvit fälda, Nu mera
ha kompaniets agenter fått sig ålagdt att bevilja
premier för aftappningen; dock fälles ännu allt jemt
en mängd träd, emedan det är en gängse mening, att
den guttaperka, som på detta sätt

Fig. 278. Gren af guttaperkaträdet (is o n andra
gutta_).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/5/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free