Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mineraliska färgämnen - Kemiska färgämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredje ämne för att åstadkomma denna förening, äfven då hon blott är
mekanisk och på det sätt tillkommen, att färgämnet uppstår först inuti tågan.
Så t. ex. utfälles ett mycket användt mineraliskt färgämne, kromgult, på
tågan derigenom, att tyget, som skall färgas, blötes i en lösning af
ättiksyrad blyoxid och sedan doppas i en annan lösning af kromsyradt kali.
Derigenom bildas kromsyrad blyoxid, den gula färgen, hvilken varaktigt fäster sig
på tråden. På samma sätt bildas berlinblått i tråden genom neddoppning
först i en lösning af blodlutsalt och sedan i en annan af jernsalt. Så till vida
äro visserligen de mineralfärger, som användas vid färgning och tygtryck,
kemiska färger; men under denna benämning förstår man dock företrädesvis en
mängd nya färgande föreningar, som vi strax skola lära närmare känna. En
och annan mineralfärg förenar sig för öfrigt äfven omedelbart med tråden,
t. ex. jernoxiden.
De ur mineralriket hemtade ämnen, som användas vid färgning, äro dock ej
endast egentliga färgstofter, utan företrädesvis sådana ämnen, som hjelpa till att
fästa de förra och med dem ingå de egendomliga föreningar, hvarigenom färgerna
fästas på tyget. En stor mängd i sig sjelfva färglösa kroppar blifva härigenom i
viss bemärkelse äfven färgämnen, och främst bland dem betorna, om hvilka vi
strax skola utförligare tala. Men det ges dessutom en mängd mineraliska
kroppar, som antingen ensamt eller i förening med andra begagnas vid färgning eller
tygtryck. Här nämna vi blott alun och ättiksyrad lerjord, arseniksyra och
arseniksyrlighet (för sina farliga egenskaper nu mera allt mindre använd),
ättiksyrad (blysocker) och salpetersyrad blyoxid, gult och rödt blodlutsalt,
kromsyra och kromsyradt kali, svafvelsyrad jernoxidul (grön eller jernvitriol),
salpetersyrad jernoxid (till kungsblått och parisblått), jernklorur, svafvelsyrad
kopparoxid (blå eller kopparvitriol), ättiksyrad kopparoxid (spanskgröna),
kromsyrad kopparoxid och dess ammoniakföreningar, mangansalter (brunsten),
vinsten (surt vinsyradt kali), tennsalt eller tennklorur, ett af de vigtigaste
betningsmedlen, tennklorid (tennkomposition, pinksalt), ättik- och oxalsyradt tenn,
tennsyradt natron eller preparersalt, tennoxidnatron (tennsten, tvålsten,
trätenn) o. s. v. Dessutom finnes ännu en mängd salter och syror, alkalier och
oxider, som begagnas till åtskilliga ändamål och hvilka vi vid behandlingen
af färgningsmetoderna få tillfälle att närmare skärskåda.
Kemiska färgämnen. Det återstår oss nu att tala om de så kallade
kemiska färgämnena, De framställas nästan alla ur ämnen, som förr knapt
kunde användas eller åtminstone tycktes besitta alla andra egenskaper än den
att gifva de skönaste färgämnen. Också är deras framställning en kemins
triumf, hvarmed knapt någon annan kan jemföras. Tjära och tjäralster,
guano, ormspillning, hvem skulle väl trott, att sådana saker skulle komma att
spela en rol i de elegantaste damtoaletter? Och likväl ha de häraf beredda
färgerna inom loppet af några få år nästan skaffat sig monopol derpå. De
kunna ersätta nästan alla andra vid färgning hittills brukliga färgämnen så
väl ur växt- som diurriket, med undantag måhända endast af indigon. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
