Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemiska färgämnen - Tjärfärgerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi redan antydt, framställes den ena gruppen kemiska färgämnen ur
stenkolstjära, som är ett torrdistilleringsalster af stenkol, och hufvudsakligen ur fem
af dess många beståndsdelar, nämligen anilin, naftalin, antracen, benzol och
karbolsyra, hvartill kommer den med hjelp af den sistnämda syran erhållna
pikrinsyran. Till den andra gruppen hör blott murexiden, till den tredje de
genom sönderdelning af alkaloiderna, kinin, cinkonin m. fl., erhållna, men
ännu föga brukliga färgerna kinolingrönt (dalleiokin), kinolinblått o. s. v.
Upptäckten af de kemiska färgämnena har vållat en fullkomlig
omhvälfning i färgkonsten och färgberedningen, och vid fortsatta undersökningar skall
man utan tvifvel lyckas uppvisa en öfverensstämmelse mellan många af dessa
konstalster och de i naturen färdigbildade färgämnena ur växt- och djurriket.
Tjärfärgerna. De äro en ännu ej synnerligt gammal uppfinning. År
1837 offentliggjorde kemisten F. Runge i Oranienburg i Preussen resultaten
af sina undersökningar rörande stenkolstjäran, i hvilken han funnit en
flygtig, organisk saltbas, som han kallade kyanol, och 1840 erhöll Fritzsche
ur samma råämne en alkalisk olja. Kemisten A. W. Hofmann i
London visade nu 1843, att så väl dessa ämnen som det af Unverdorben
1826 ur indigon framstälda kristallinet och Zinins benzidam fullkomligt
öfverensstämde med hvarandra, sedan Erdmann i Leipzig redan 1840 funnit
kristallinets identitet med anilinet. Så kallades nämligen det nya ämnet i följd
af sitt bildningssätt ur indigofärgämnet. Dess vigt som färgämne insågs
visserligen först endast af vetenskapsmännen; men slutligen vann det dock
äfven bland yrkesmännen ett sådant erkännande, att en särskild slöjdgren för
stenkolstjärans förarbetning till färgämnen hastigt utbildade sig. De färger,
man kan framställa ur tjäran, äro också af synnerligt mångfaldigt slag; ty
hon innehåller ej blott i och för sig en mängd olika ämnen, utan nästan
hvart enda af dessa ger ytterligare upphof till en hel följd af färgstofter.
Vid tjärans distillering bildas en flygtig olja, och vi ha här
utgångspunkten för den del af tjärfärgernas teknik, hvarmed vi i första rummet ha att
syselsätta oss. Denna olja innefattar tre grupper af olikartade alster. Den
första är af neutral art och innehåller ett antal flytande kolväten, såsom
benzol, toluol, kumol, kymol m. fl., äfvensom det fasta naftalinet. Af de båda
andra grupperna är den ena af basisk natur och innehåller anilin, pikolin och
kinolin, medan den andra består af karbolsyra och kresol, två ämnen, som i sina
kemiska förhållanden förete en viss likhet med alkohol. För öfrigt, äro dessa
grupper nära beslägtade, så att många ämnen ur den ena öfvergå i en annan,
och häraf begagnar man sig äfven på det sätt, att man till beredning af
anilinfärger ej mer använder de små mängder färdigbildadt anilin, som finnas i
tjäroljan, utan framställer det ur benzolet. Man har dock funnit
ändamålsenligast att alltid afskilja tjäroljans olika ämnen gruppvis, de basiska genom
behandling med syror, karbolsyran och kresolen med alkalier, så att slutligen
endast de föreningar, som vi räknat till den första gruppen, återstå. De skilja
sig från hvarandra genom olika kokpunkter, en omständighet, som gör det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
