Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgerna i mönstret - Färgernas förändringar vid ljussken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGERNAS FÖRÄNDRINGAR.
557
gult. Cinober förenar sig vackrast med cyanblått,
äfven guld, särdeles om hvitt och svart samtidigt
användas, men deremot ej med svart ensamt, en
sammansättning, som ger intryck af något dystert
och fasaväckande. Vallmo-rödt tar sig särdeles
väl ut med grått. Mönja ger en ganska vacker
sammanställning med cyanblått, men en skrikande,
obehaglig med blågrönt. De klarare tonerna af orange
göra tillsammans med ultramarin intryck af glans,
prakt och glädtighet, men de mörkare, till brunt sig
närmande, af smärta och sorg.
Metalliskt guld ger sköna föreningar med alla
mättade färger, särdeles med ultramarin, karmosin,
spektralrödt, mörkgrönt och cyanblått. Kanarie-gult,
liksom det bleka krom- eller citrongult, förenar sig
effektfullast med violett, och särskildt med dess
dunklare toner, då svart tillika ingår. Spanskt grönt
låter med framgång använda sig i brokiga mönster,
som skola betraktas vid ljussken, men är svårt att
behandla för föremål bestämda för dagsljuset.
Bland sammanställningar af tre färger förtjena
följande särskildt märkas. Rödt (cinober), blått
(ultramarin) och guld bilda det verksammaste
tretalet. Vill man ersätta den sistnämda färgen med
gult, måste det röda förekomma som spektralrödt. Äfven
grönt kan upptagas i denna förbindelse. Purpur-rödt,
cyanblått och gult bilda likaledes en skön triad,
i hvilken äfven hvitt eller silfvergrått kan
upptagas. Äfven rödt, grönt och guld är vackert,
men blir något brokigt, om guldet utbytes mot gult;
denna triad af praktfull verkan användes under det
medeltida konstväfveriets bästa, tider för kyrkliga
ändamål. Orange, grönt och violett är ett tretal, i
hvilket man kan tillgodogöra det eljest vid dagsljus
svårbegagneliga spanskt grönt. Med en tillsats af
hvitt är det ganska användbart, synnerligast i plysch-
och sammetsfärger.
Färgernas förändringar vid ljussken är en vigtig
omständighet, som vid behandlingen af föreliggande
ämne ej kan förbigås, då hon högst betydligt inverkar
på tapeternas utseende. Vi skola derför äfven rörande
dessa förändringar göra några korta anmärkningar.
Ljuset hos alla de lågor, hvaraf vi betjena oss vid
belysning, är gulare än dagsljuset, så att detta,
ehuru i sig rödaktigt, genom kontrasten ser blått
ut bredvid ljussken. Att döma af de medel, målarna
använda för att på sina taflor återgifva konstgjord
belysning, skulle man kunna tro, att ljusskenet är
rödare än dagsljuset, men så är ej förhållandet. Samma
försök, hvilka visa det senare som rödt, ådagalägga,
att gas- eller lampskenet är gult. Vore vår
konstgjorda belysning rödare än dagsljuset, skulle
det senare genom kontrasten synas blågrönt, men detta
märker man aldrig: dagsljuset synes alltid blått
bredvid ljusskenet. Förklaringen, hvarför målarna
i sina taflor med s. k. dubbel belysning begagna så
mycket rödt, är ganska enkel och beror derpå, att om
man till gult sken fogar s. k. hvitt, d. ä. dagsljus,
reflekteracft utan förändring, stöter biandfärgen i
rödt, Vid målningar med dubbel belysning måste således
konstnären taga sin tillflykt till en viss användning
af röd färg för att åstadkomma samma effekt, som man
i verkligheten kan iakttaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
