Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgernas förändringar vid ljussken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 TILLVERKNINGEN AF
TAPETER OCH VAXDUK.
Med denna gula färg hos den konstgjorda belysningen
sammanhänger nu hennes verkan på färgämnena. Det
gula kommer närmast till hvitt, emedan just de
ljusslag, genom hvilkas absorption i dagsljuset
det gula skiljer sig från det hvita, förekomma ’i
ringare mängd i lampskenet. De orangefärgade ämnena
närma sig i allmänhet något till gult på grund af
det Öfvervägande gula ljuset, men cinober deremot
blir lysande, emedan de slag af ljus, hvilka betinga
arten af dess färgverkan, äro i rikt mått för handen
i ljusskenet.. Purpurfärgerna närma sig mer åt rödt,
emedan det blå och violetta hos dem undertryckas,
och violett försvagas och mörknar betydligt. Blått
förhåller sig högst olika allt efter olika färgämnen
och skiftningar. Ultramarin mörknar starkt och mister
betydligt af sin liflighet. De ljusare blå färgerna
närma sig dels grönt, dels hvitt eller grått,
i det de helt enkelt förlora i fyllighet,, dels
slutligen ljus violett, den s. k. lilasfärgen. Röda
blifva vid ljus sådana blå färger, i hvilka mycket
rödt innehålles, men som vid dager kompenseras
genom blågrönt. Men i ljusskenet äro de kortvågiga
ljusslagen svagare representerade, och derigenom
erhåller rödt öfvervigten. De blå färger, hvilka
endast förlora i mättnad, äro sådana, i hvilka de
ljusslag, som utgöra vilkoret for deras verkan, äro i
samma proportion svagare tillstädes i ljusskenet. De
slutligen, hvilka luta åt grönt, äro sådana, som
absorbera rödt, orange och gult: och återgifva grönt,
blått och violett. Då i ljusskenet blått och violett
äro relativt svagare representerade, erhåller grönt
Öfvervigten. Deraf härrör, att många slags blått
knapt kunna skiljas vid ljussken.
Derigenom att blått vid ljussken dels mörknar,
dels undergår andra förändringar, förlorar det
i konstgjord belysning den rang, vi vid dagsljus
anvisat det, och detta förhållande har ett väsentligt
inflytande på alla sådana färgsammansättningar,
hvilka äro bestämda att uteslutande ses vid ljus-,
gaseller lampsken. Detta visar sig närmast derigenom,
att de båda tretalen rödt, gult, ultramarin och
purpur, gult, blått vid konstgjord belysning förlora
mycket, af sin betydelse. Tretalet purpur, gult,
blått låter flerfaldt använda sig i ljusa toner,
då det blå mörknar mindre, men likväl med långt
mindre fördel än vid dager. Tretalet rödt, gult,
ultramarin, i hvilket det sistnämda måste framträda
mättadt for att göra hela sammanställningens värde
gällande, vägrar här sin tjenst, när det är fråga
om liflighet och Ijusrike-dom, och måste ersättas
med ett annat. Detta finnes i tretalet rödt, gult
och grönt. Det gör vid ljus långt bättre verkan
än vid dager, i det öfvervigten af de ljusslag,
som, blandade på näthinnan, gifva gult, icke stör
vid konstgjordt ljus, då hon öfverensstämmer med
dettas sammansättning. Grönt låter i allmänhet
långt mer använda sig vid ljussken än vid dager,
och man behöfver dervid ej ens undvika de i det
senare så svårhandterliga spanskgröna och mättade
blågröna färgtonerna. Gult väljer man vanligtvis
bäst ur skiftningarna af guldgult och ej för
ljust. Anledningen härtill är, att det ej skall
stå för nära grönt, i det t. ex. redan det vanliga
kromgult> ger en dålig sammansättning med grönt. Man
kan till och med ibland låta det gula gränsa intill
orangeröclt, hvilket vid lampsken är långt mera
öfverensstämmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
