Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgernas förändringar vid ljussken - Tapeten som medel för dekorationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAPETEN SOM MEDEL FÖR DEKORATIONEN.
559
med spektralrödt än vid dager och i förra fallet
mister en del af sitt röda,, så att det mellan
intensivt spektralrödt och grönt ser ut som
orangegult. Det gula får ej väljas för ljust,
emedan de gula strålarnas öfvervigt i gas- och
lampsken redan i sig sjelf gör det gula klarare,
och således mycket ljusa gula skiftningar i sådan
belysning se hvitaktiga ut och följaktligen förlora
i kro-matisk verkan. Hvar och en vet ju, att man vid
ljus knapt kan skilja gula och hvita glacéhandskar,
i det de gula visserligen synas något olika de hvita,
men äro fullt ut lika ljusa.
Häraf följer också en regel med afseende på
behandlingen af hvitt. Industrin erhåller,
som bekant, allt konstgjordt hvitt, från hvitt
siden till ny-stärkta skjortor, genom medverkan af
blått. Andamålet med blånandet är att förvandla den
lätt gulaktiga färg, som tillhör det tvättade, men ej
blånade linnet, till hvitt genom en svag absorption,
som företrädesvis träffar de gula strålarna. Dervid
ger man hellre för mycket än för litet, emedan
en dragning i gult framkallar föreställningen om
något smutsigt, medan en dragning i blått endast
kan erinra om den sorgfällighet, hvarmed rengöringen
skett. Äfven rummålaren, som blandar till hvitlimning,
tillsätter blått, och det ofta i så stor mängd,
att det framträder störande. Men der man önskar
framställa hvitt, bestämdt att som sådant verka
i en färgsammansättning, hvilken endast skall ses
i konstgjord belysning, är det alldeles oriktigt
att blanda det med blått, då det senare i följd af
absorptionen blott kan beröfva det hvitt ljus, medan
det stötande i gult, som härmed skulle förekommas, ej
utöfvar någon väsentligt störande verkan vid lampsken,
äfven om det funnes der.
Tapeten som medel for dekorationen. Vi ha ofvan
anmärkt, att en i och för sig skön tapet möjligtvis
kan bli oskön derigenom, att han oriktigt användes;
tapeten bör derför ej betraktas blott for sig
sjelf utan afseende på hans blifvande bestämmelse,
utan äfven som en vigtig, i viss mån bestämmande
del af boningsrummens hela utstyrsel. Han måste
således stå i ett harmoniskt förhållande till hvarje
särskild dekorativ del och i första rummet gifva
det hufvudsakligaste stödet for hela utsmyckningens
verkan. Här är det åter konsten, som skall taga
oss vid handen. Hon är det, som aflockar naturen
hennes hemligheter och, i stället för hvad det snart
föråldrade, prunkande modet skapat, skall sätta det,
som den goda smaken uppdagat. Det är således ej det
nya och pikanta, den dyrbara fantastiska utstyrseln,
som göra väggytornas dekoration behaglig, utan
det enkelt sköna, som äfven tjenar det praktiska
behofvet. Hvad är nu en smakfullt och vackert
dekorerad väggyta? Ingenting annat, än att hvarje
hennes del är i form och färg ändamålsenlig, att
enhet nerskar i dem alla, så att de smyga sig till
och förena sig med det hela.
Tre hufvudpunkter komma i fråga, när vi skola
skärskåda tapeten som dekorationsmedel. De äro:
den form, i hvilken han skall tjena till prydnad,
färgen och slutligen hans förhållande till närliggande
boningsrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
