Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tapeten som medel för dekorationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 TILLVERKNINGEN AF
TAPETER OCH VAXDUK.
Formen. Det är ett stort fel att behandla rummet
objektivt och blott göra ett utkast deraf på papperet
utan att kunna iakttaga de olika synpunkter, från
hvilka dess invånare sedermera betrakta det. Afståndet
från ögat är här af stor vigt, ty ju större det är,
desto mera mildrar det kontrasterna. Ett lågt rum
måste alltid, väggdekorationen må vara aldrig så
kraftig, ha milda färger, medan höga rum, om än
smidiga kolonner eller pilastrar bära gesimsen eller
plafonden, likväl kunna förete starkare former och
bjertare färger.
Den yta, som tapeten hufvudsakligen tjenar till
beklädnad och prydnad, -är väggen. Hon tillåter
en ofantligt mångfaldig och rik utstyrsel, i det
den uppåtsträfvande, bärande, stödjande, i fält
delade ytan lättar anbringandet af ett större
antal sköna ornament. Vi betecknade väggen som
bärande och uppåtsträfvande, och hon besitter
således samma hufvudegenskaper som de henne
ersättande kolonnerna. Det gifves blott två slag
af väggdekorationer: antingen att dela väggen
i bärande kolonner och pilastrar med infattade
mel-lanfält eller att betrakta henne som en yta,
beklädd med ett mönsterprydt, väfnadsartadt ämne
eller dess efterbildning, tapeten. Uppåtsträfvandets
princip kan då bevaras genom mönstret, medan
bärandets tillräckligt innebor i den öfverklädda
muren. Skall det rum, som dekoreras, göra ett mäktigt
intryck, skulle vi i alla händelser vilja förorda
fördelningens gamla, konstfullare sätt; deremot
passar beklädnaden med tyg eller tygimitation
i sin enkelhet för hemtrefliga boningsrum. Såsom
tapetens historia lärt oss, har väggbeklädnaden med
tyg som dekorationsprincip allt mer försvunnit och
papperstapeten intagit det förras plats, då han ju
egentligen ej skall vara något annat än en förvillande
efterbildning af de antika förebilderna.
Då vi nu öfvergå till att betrakta dekorationens
särskilda delar och de medel, vi ega för deras
framställande, möter oss först sockeln. Denna
är bärande och utgör vanligtvis en enkel mörk
afdelning, från ett till tre qvarter hög, som
bildas antingen af en verklig träbeklädnad eller
genom träefterbild-ning. I särdeles höga eller rikt
dekorerade rum bör sockeln höjas ända till stolkarmens
öfverkant, då han naturligtvis fördelas i fält,
hvilka lämpligast siras genom imitation af inlagdt
trä eller genom verkliga inläggningar. Öfver .sockeln
höjer sig den genom bården begränsade väggytan.
De flesta väggytors ogynsamma förhållanden, i det
de antingen äro mera breda än höga och derigenom
synas tryckta eller genom oregelbundna af skärningar
(fönster och dörrar) blifva oformliga och söndrade,
kunna mildras och till en del häfvas genom motsvarande
indelning i fält. De ränder, hvilka lodrätt skilja
fälten, förena sockeln med plafonden eller, vid rikare
dekorationer, med gesimsen. Det är fördelaktigt
att låta dem utmynna uppåt för att gifva ett
klart uttryck åt föreställningen om något bärande,
liknande kapitalet. Ju mer denna den vigtigaste
delen af väggdekorationen framhålles genom sköna,
uppåt sträfvande ornament, desto rikare och angenämare
synes det hela. Skall emellertid pilastern eller något
annat slags bård framhållas, måste följaktligen den
tillstötande väggytan förblifva underordnad, i det
hon blott före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
