Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarens rustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDVAPNEN, DE BLANKA VAPNEN OCH STÅLVERKTYGEN.
12. Ofvanpå harnesket fästes axelstyckena (16)
medelst stålstift (18) eller remmar. På ryggen
hade båda axelstyckena samma form och storlek,
men på bröstet var det högra mindre, för att
den högra armen skulle kunna röra sig mera fritt
och otvunget. Till halsens skyddande mot pik-
och korsgevärsstötar voro å axelstyckena uppstående
brätten (17) anbragta. Mången rustning saknade
dock sådana med brätten försedda, öfver bröst-
och ryggstycket gående axelstycken, och i stället
skyddades då skuldran och armhålan genom runda
stålskifvor, som voro med remmar så fästa, att de ej
hindrade armens fria rörelse.
13. Armtygen eller armskenorna (19) bestodo af
två hufvuddelar, den öfre ofvanför armbågen, än
sammansatt af flera skufbara skenstycken, än liksom
den nedre af två halfvor. De förbundos med
hvarandra medelst remmar. Armbågarna skyddades
af de utvändigt antingen hvälfda eller i en
spets utlöpande armbågsstyckena (20), som skrufvades
fast vid armtygen.
14. Handskarna (22), med eller utan alla fingrarna
fria, voro af elghud med dera fästa skenor.
A fingerhandskarna hade pek- och lillfingret 15,
ringfingret 16 och långfingret 22 skenor.
Den skenbetäckta tummen var’alltid fri från de
öfriga fingrarna, äfven när dessa skyddades af ett
enda sammanhängande skenomhölje, som än återgaf
den yttre formen af hvarje särskildt finger,
än som en vante öfvertäckte dem alla fyra.
Till handskarna hörde äfven kragar af jern.
15. A harnesket var anbragt en stundom vridbar hake
(23), mot hvilken lansskaftet hvilade.
16. Lårstyckena (24), som ofvantill bestodo af två
skufbara skenor och der nedanför i ett enda stycke
räckte ända till knäet, fästes med spännremmar.
En å de skufbara skenorna anbragt skarp kant hade
till ändamål att afvärja fiendens lansstötar.
17. Knästyckena (25) voro skufbara, men liknade för
öfrigt armbågsstyckena.
18. Benskenorna (26) voro dels endast halfskenor
(omkring 1500) liksom lårstyckena, dels, från
en senare tid (1562), fullt omslutande skenor
(benrör), som för af- och påtagandet voro försedda
med ledgångar (27) och knäppinrättningar. Till
benskenorna anslöt sig ett par skufbara skenskor
(28) med s. k. björnfötter, d. v. s. vid tårna tvärt
afstympade. En jernsko af denna förin, som burits
af kurfursten Moritz af Sachsen, finnes aftecknad å
fig. 124 n:r 18. Innan björnfötterna kommo på modet,
begagnades redan i tolfte århundradet och ännu i
slutet af det femtonde snabelskon, hvars snabel endast
utgjorde en prydnadsartikel, som kunde särskildt af-
och påtagas; men hvarken genomstungo dessa skor
fiendens hästar, ej heller har, såsom man fordom
låtit sig berättas, Libussa dermed mördat några män.
Enligt några krönikeskrifvare skall detta besynnerliga
mod haft sitt ursprung från Ungarn, enligt andra
deremot från England, hvars för öfrigt mycket
välbildade konung Henrik II velat medelst snabelskon’
dölja en ful utväxt, som vanstälde hans ena fot.
Äfven skinnskor voro försedda med dylika snablar,
som under gåendet höllos upp med guldkedjor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
