Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkningen af blanka vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLANKA VAPNEN.
att en jernstång lägges mellan två stålstänger och
de tre stängerna hopvällas-till en enda stång. Denna
afhugges på midten, hvarefter de begge stånghalfvorna
läggas på hvarandra och å nyo sammanvällas. Härigenom
erhåller klingämnet i midten ett dubbelt så tjockt
stålskikt, hvilket också för den blifvande eggen
är nödvändigt. Ämnet är nu till längd och bredd vid
pass en tredjedel mindre, än den deraf färdigsmidda
klingan skall blifva, men ungefär halfannan gång
tjockare. Tången för fästet bildas vanligen af
ett stycke jern, som med sina hakformigt böjda
ändar skjutes på skenan och efter skedd hopvällning
grof-smides. Derpå blir äfven klingan genom en från
fästet mot spetsen fortskridande utsmidning någorlunda
tillfonnad. Efter denna behandling, hvarunder hon
vid pass fem gånger måste å nyo upphettas och bland
annat äfven erhåller sin i genomskärning kilformiga
tillspetsning ut mot kanten, undergår hon mellan två
stampar, den ena fäst a städet, den andra träffad af
slagen från en tung hammare, en annan steg för steg
fortskridande behandling, hvarigenom hon, vanligen i
tre upphettningar, erhåller utefter begge sidorna den
urskålning, som utgör ett vilkor för hennes behöriga
lätthet. Medelst ham-ring mot en sned städyta
utsmides nu kanten till en skarp egg. En sådan
endast utefter ena kanten fortgående utsträckning
gör, att klingan slår sig krokig, såsom man ock
verkligen afser t. ex. hos en sabelklinga. Genom
väl afpassade motslag å baken kan man dock efter
behag göra krökningen mindre eller helt och hållet
upphäfva henne. Under tiden fordras 3-4 upphettningar
samt derefter ytterligare en för att få tången
färdigsmidd. Ämnet till en värj-eller sabelklinga
måste alltså under arbetets fortgång ungefär femton
gånger upphettas. Derpå följer nu den kalla klingans
Slipning eller filning, som har till ändamål att
borttaga den oxiderade metallhinnan och alla större
ojemnheter, hvarefter, som bekant, eld och vatten
eller hetta och köld i vexelverkan mot hvarandra
åstadkomma härdningen. I härdningsvattnet neddoppas
först klingornas tjockaste delar, d. v. s. deras öfre
del och baken, sedan man dessförinnan helt hastigt
stuckit dem i rödglödgadt tillstånd genom en hög
sönderstött och fuktad hammarslagg. Anlöpningen sker
öfver glödande kol till lämplig värmegrad.
Klingorna slipas mot stora, våta slipstenar, baken och
plattsidorna på tvären, men eggen längs efter. För
klingornas urskålningar begagnar man, liksom för
rakknifvar, stenar af mycket liten diameter, som
gå mycket fort och likaledes slipa på tvären. När
urskålningarna äro dubbla, sker dock Slipningen längs
efter klingan medelst små stenar, som äro försedda
med två pa-rallela, tunnbandslika upphöjningar. Efter
Slipningen följer till sist klingornas-polering med
smergel mot skifvor af lämplig form, hvilken försiggår
längs efter,, utom närmast tången, der ungefär två
tum af klingans hela längd poleras på tvären. Sin mest
fulländade glans erhålla dock klingorna genom polering
mot träskifvor, som, sedan de blifvit ingnidna med
träkol, glättas med agat eller blodsten.
Den färdiga klingans hårdhet, styrka och smidighet
pröfvas på hvarjehanda sätt. Smidigheten utrönes
genom att medelst ett småningom stegradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
