Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bleckslagarens material och verktyg - Bleckstyckenas hopsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 FÖRARBETNINGEN AF BLECK OCH
TILLVERKNINGEN AF STÅLPENNOR.
hammarens yta är fint polerad och temligen stor för
att vid slag träffa så stor yta som möjligt. Vanligen
bearbetar man två på hvarandra lagda och genom
omvikning af hörnen förenade bleckskifvor på en
gång; hammarslagen måste vara likformiga och det ena
anbringas tätt bredvid det andra.
Spanningen~eller utjemningen af alla bucklor sker
med hammaren på spannstocken, båda lika de förra,
blott med något hvälfda ytor. Detta arbete anses som
bleckslagarens svåraste och kräfver mycken öfning och
skicklighet. Svårigheterna ökas med storleken och tunn
heten hos blecket. Öga och känsel tagas lika mycket
i anspråk vid spanningen, och den okunnige åskådaren
förundrar sig öfver, att hammarslagen sällan falla
på sjelfva stället, der en ojemn-het finnes, utan
fast mer genom behandling af ställena närmast intill
söka afhjelpa felet. Det finnes skickliga arbetare,
som på en timme uträtta lika mycket som en mindre
öfvad på en hel dag.
Af de tillräckligt planerade bleckskifvorna
utskäras nu styckena i den form, det tillämnade
kärlet o. s. v. kräfver, med hand- eller stocksaxen,
sedan konturerna förut tecknats på blecket med ett
spetsigt ritstift. I vanliga fall sker utritningen
efter gifna bleckmönster (patroner). Bleckslagarens
tillskärningskonst är den samma som papparbetarens,
och de härför gifna anvisningarna gälla lika mycket
båda yrkenas arbetare.
Bleckstyckenas hopsättning. Hvad saxen (mekanisk
eller stocksax och handsax) ej kan åstadkomma
vid utskärningen, måste hammare och mejsel
ombesörja. Blecket lägges dervid på en plåt, som
består af en legering af zink och bly, eller i
vissa fall på en hålskifva, och med den riktigt
lodrätt förda mejseln följer man ritningen steg
för steg. Hammare och mejsel användas äfven för
genombrytningar, om de äro någorlunda stora och
af enkel form; för mindre dylika utskärningar i
mångahanda former användas utslagsstål, på olika
sätt formade stålstycken, som föras på samma sätt som
mejseln och drifvas igenom med hammare. I många fall
ha dessa verktyg formen af rör och deras nedre kanter
en hvass egg. I denna form kallas de af bleckarbetaren
huggare; de uthugga små runda skifvor ur blecket och
upptaga dem i sin ihålighet.
. För utskärning af cirkelrunda bleckstycken af det
slag, som i synnerhet användes till käribottnar,
begagnar man nu mera i större verkstäder gerna en
rundskärningsmaskin eller cirkelsax af den inrättning,
som fig. 215 visar. På träplattan B, som ytterligare
har en ansats G Tor maskinens fastsättande i ett
skrufstycke, hvilar jernställningen A, som innehåller
två genom kugghjul förenade valsar. Den nedre
valsens kringvridning medelst vefven har således till
följd, att den öfre vrides i motsatt riktning. Vid
valsarnas ena ända äro paskrufvade runda tillhvässta
stålskifvor, hvilkas skärande kanter skjuta något
öfver och stå tätt intill hvarandra.
Inskjuter man i vinkeln mellan de roterande skifvorna
E och F vid den. sidan, der de löpa emot hvarandra,
ett stycke bleck, måste det i ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
