Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bleckstyckenas hopsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLECKSLAGERIET.
199
snitt, i det skifvorna sjelfva draga blecket efter
sig, hastigt genomskäras. För utskärning af en
rund skifva utmärker man henne på blecket med
cirkeln eller sticker åtminstone medelpunkten,
sedan man satt den andra cirkelspetsen tätt vid
bleckets kant. Här, der cirkeln berör kanten, skall
cirkelsåxens skärning börja. Man inskjuter för detta
ändamål medelpunktsmärket mellan stiften vid D,
sedan man förut lyft litet på den fjädrande bågen,
låter denha åter trycka till och sätter valsen i gång,
under det man, om så behöfs, med venstra handen stöder
blecket. Medan skärskifvorna arbeta, vrider sig nu
blecket mellan spetsarna och erhåller på ett ögonblick
en fullkomligt rund form. Af-ståndet mellan spetsarna
och skärskifvorna utgör den tillämnade skifvans
radie. Bågen C kan skjutas fram eller tillbaka på sitt
underlag och medelst skrufven inställas på önskadt
afstånd. Man kan på detta ’sätt inom vissa gränser,
ungefär från 17-170 linier i diameter, åstadkomma
skifvor af hvilken storlek som helst, och en öfvad
arbetare kan på en liten stund med maskinens tillhjelp
tillverka en ansenlig mängd rundbleck.
Fig. 215. Rundskärningsmaskin.
Af de tillskurna platta bleckstyckena förfärdigas
nu på olika sätt blecksakerna; dels böjer man dem
runda och hopfogar kanterna genom lödning, falsning
eller nitning, dels formas de genom drifning. Detta
senarj arbetssätt användes i synnerhet i sådana
fall, när pjesens ändåmål ej medger användande
af lödning, nitning eller falsning, eller hans
utseende deraf skulle lida. Lödningen är det mest
använda hopfogningssättet; detta arbete* äfvensom
nitningen torde vara tillräckligt bekant och ej
behöfva någon särskild beskrifning. Falsning,
som utan nitning eller lödning åstadkommer en
förbindelse mellan två kanter, användes mest vid
tillverkning af kokkärl, vattenbehållare och ugnsrör,
äfvensom vid taktäckning. Det finnes en enkel och
en dubbel fals. På den förra falsas först hvarje
bleckkant for sig, d. v. s. Öfvervikes en smal remsa
deraf, hvarefter man låter de båda falsarna haka uti
hvarandra och hopslår dem med hammaren. I den fastare
förbindande dubbla falsningen hakas först falsarna
uti hvarandra, hvarefter den gemensamma kanten ännu
en gång om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
