Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria gången - Fria gångar med konstant kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA GÄNGSYSTEM.
229
deles böjlig fjäder E är fäst. Denna senare går genom
en hakformig ansats F vid den tjockare ändan af den
första fjädern så, att hon nedåt har fritt spelrum,
men vid rörelsen uppåt måste medtaga den under henne
befintliga fjädern A. På orons axel G sitter ett
litet fingerj a, som vid hvarje hennes svängning
stöter emot fjädern E. Vrider sig fingret a nedåt,
går äfven den lätt eftergifvande fjädern E af sig
sjelf nedåt, medan deremot fjädern A och steghjulet
förblifva i hvila, då det senare af ansatsen C på
fjädern A hindras att vrida sig; men går fingret a
tillbaka uppåt, lyfter det fjädern E och genom henne
medelst haken F äfven fjädern A, så att steghjulet
blir fritt och kan vrida sig. Denna vridning sker dock
blott med ett kuggafstånd i sönder, ty fjädern A blir
strax efter upplyftningen åter fri och återvänder i
sitt förra läge. Medan vid C en kugge slappes igenom,
stöter en af de följande mot den utskjutande kanten
af en inskärning z, som är anbragt i en liten på
orospindeln fäst skifva, och ger medelst denna stöt
oron ny fart. Af denna anordning är principen för den
fria gången lätt att fatta. Denna gång är nämligen
så inrättad, att regulatorn (pendel eller oro), med
undantag af den från drifverket utgående Ögonblickliga
stöten, under svängningen kan röra sig så fritt och
sjelfständigt som möjligt och ej genom tryck eller
friktion af gång- eller steghjulet stores i sin fria
rörelse. Dylika gånginrättningar, som äro svåra att
utföra och derför kostsamma, användas i synnerhet på
ur, som vid resor till lands eller sjös tjena till
geografiska longitudsbestämningar. Sådana ur kallas
kronometrar, och vi skola snart få tillfälle att tala
om dem litet närmare.
Fria gångar med konstant kraft. Hvad som i den här
ofvan beskrifna klassen af gångar återstår att önska,
söker man vinna genom de fria gångarna med konstant
kraft, hvarigenom man, utom en så fri svängning som
möjligt af regulatorn, vill åstadkomma, att han
vid hvarje svängning får stötar af alldeles lika
styrka. För detta ändamål låter man dessa stötar
ej frambringas af hjulverkets drifkraft, utan af en
särskild hjelpkraft, som verkar med ett lod eller en
fjäder. Äfven sådana gångar inrättas både for pendel-
och orour. På ett ur af det senare slaget t. ex. utgår
kraften, hvarigenom oron hålles i svängande rörelse,
från en särskildt för detta ändamål i verket insatt
spiralfjäder, som efter hvarje kringsvängning på nytt
spännes af hjulverket.
En annan inrättning af detta slag, som urmakaren Win
n er l i Paris uppfunnit och Löhdefink i Hannover
sedermera förändrat, visar fig. 242. I detta slags
ur befinner sig ankaret k m n jemte steghjulet r
utom all omedelbar förbindelse med pendeln a p, som
är upphängd på en vid e inklämd stålfjäder d. Emellan
denna fjäder och pendeln är infogad ett slags våg-balk
b c, hvars ändar äro försedda med två bägarformiga
kärl ^, som äro lika långt från centrum och befinna
sig i fullkomlig jemvigt. Slutligen äro-vid ändarna
k af de lika långa ankararmarna k l på silkestrådar i
upphängda små, lika tunga metallkulor h. Sedan pendeln
en gång genom en stöt med handen blifvit försatt i
svängande rörelse, äro de obetydliga stötar, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
