Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juvelerarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUVELERARKONSTEN.
255*
Fig. 280. En
etruskisk fibula
(spänne).
blifvit oss bevaradt. I Sydamerikas indianstammar,
Afrikas boshmän ock andra dylika outvecklade folkslag
ega vi dock exempel nog, som berättiga oss till en
slutsats angående odlingens begynnelser i allmänhet.
Helt annat är förhållandet med mineralen
och metallerna, som mycket tidigt användes
äfven till förskönande ändamål och bland
hvilka guldet först begagnades, emedan det
förekommer i rent tillstånd och är lättast
att bearbeta. De deraf tillverkade föremålen,
som i jordlagren bibehållit sig ända till vår tid,
ega ännu sin ursprungliga gestalt och säga oss
med sin egendomliga bildning, ej blott under
hvilken smakriktning de uppstått, utan äfven
mycket ofta, hvilka tekniska medel och
förfaringssätt den tiden förstod att använda.
Sedan de ädla metallerna så småningom blifvit
indragna inom menniskans förbrukningskrets,
lärde man sig uttaga kopparn och tennet ur deras
malmer, och sannolikt nästan lika tidigt hade
man i bronsen upptäckt en konstgjord blandning,
som likaledes öppnade ett vidgadt fält
för framställningen af prydnadsting. Jemte
dessa metaller var det de glänsande ädelstenarna,
den genomskinliga bernstenen, jaspisen, nefriten,
agaten, kristallen och andra sådana naturalster,
hvilka genom sin färg eller en märkvärdig form,
som man lärde sig ytterligare bearbeta, visade sig
egnade att användas inom den allt mer utbildade
juvelerarkonsten. Äfven dem uppgräfva vi ännu allt
jemt ur jorden, och deras betraktande säger oss
alldeles det samma som guldsakerna. Men ifrån de ofvan
nämda första stegen inom utsmyckningskonsten till
den utvecklingsgrad, der en viss stil, en särskildt
utpräglad konstsmak ge sig till känna, har säkerligen
en lång tid förflutit. Det oaktadt måste vi med våra
läsare taga ett språng öfver denna mellanliggande
tid, emedan vårt intresse först då börjar rätt
väckas, när vi träffa på medvetna konstskapelser.
Redan på de äldsta arbeten af detta slag kan man i
form och behandling skönja ven alldeles egendomlig
grad af konstnärlig uppfattning, och den mycket
tidigt uppträdande tekniska konstfärdighet, som
förstått att med jemförelsevis mycket små medel
frambringa verk, som våra med långt fullkomligare
förfaringssätt utrustade konstnärer ofta ännu
ha ganska svårt att eftergöra, kan ej annat än
väcka vår förvåning. Smältning, gjutning, hamring,
till en viss grad äfven pressning af guldet, ett i
sig sjelft ganska lätthandterligt material, måste
man snart nog: lärt sig använda, liksom äfven de
halffärdiga föremålen säkerligen tidigt uppfordat
till en fulländning med skafvande, ristande och
slipande verktyg.
Fig. 281. Etruskisk brosch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
