Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTOKIK.
likt är ock, att det der brukliga förfarandet under
århundradenas lopp endast foga förändrats.
Liksom i hela främre Asien, blomstrade särskildt hos
fenicerna konsten, att väfva; kläder, »konstrika
verk af sidoniska qvinnor», besjungas af Homeros,
och på den tidens berömda marknader kommo, utom
täcken från Dedan i Arabien och tapeter från Syrien,
äfven sidentyg och kostliga kläder, sil-kes- och
stickade dukar från Haran och Kanne. De i Bortre
Indiens bergstrakter uppfödda finhåriga fåren och
getterna lemnade redan i forntiden de fina råämnen,
som i dessa länder bragt ett egendomligt slag af
konstväfveri till en så hög grad af fullkomlighet. På
Medelhafvets leende kuster, denna vår odlings vagga,
var väfnadskonsten högt ansedd, och när Homeros
vill låta oss blicka in i det lyckliga lifvet i ett
välordnadt hem, visar han oss qvin-norna, furstinnor
så väl som slafvinnor, syselsatta vid slända och
väfstoL Det råämne, som hufvudsakligen förarbetades,
var ull; linnekläder buros väl ock, men mest af
qvinnor som prydnad, och voro mycket dyra. Särdeles
berömdt var linet från Akaja, och för sin finhet stodo
väfnaderna från Ön Kos i stort anseende. Silke och
bomull synas efter Persiens eröfring af Alexander
ha kommit till Grekland. Om mångfalden af våra nu
varande väfnadsalster hade man dock den tiden intet
begrepp, ännu mindre om fasoneringen genom färger
och tryckning. Endast hetärerna klädde sig. i bjert
brokiga tyg, de grekiska hustrurna buro på sin höjd
vid kanten stickade eller på annat sätt fasonerade
kläder. Väfningen var en husslöjd; vi finna intet spår
af någon väfvarklass, men väl appretörer och valkar e.
Liknande förhållanden träffa vi i Rom på den tid,
då republiken änna var lifskraftig och sederna
enkla. Men med den växande makten växte äfven
rikedomen och lusten för prakt och lyx. Kläder i
rika färger uppkommo, och detta fantom, som utöfvat
ett sådant inflytande på menniskans handlingar,
på hennes sträfvanden, sorger och triumfer, modet,
föddes i den yppiga verlds-staden. Att bära kläder af
bomull ansågs länge hos männen som vekligt;, siden var
mycket dyrt. Ännu kejsar Aurelianus utfärdade år 274
ett förbud deremot; i 4:e århundradet åter hade det
så fallit i pris, att till och med de-lägre stånden
klädde sig deri.
Liksom öfver allt, var äfven hos de gamla tyskarna
spinnande och väf-vande qvinnornas göromål. »Våra
qvinnor, som vid våra syselsattningar ära våra
tjenarinnor, ha att ombesörja ull och linne samt
förfärdigandet af jackor och rockar.» Denna förordning
utfärdade Karl den store, som sjelf gick i kläder,
hvilka hans gemål och döttrar spunnit och väft, och
ofta på ett ganska energiskt sätt förfor mot yppighet
i kläder. Det fans visserligen mycket konstfärdiga
brodersömmerskor, och i synnerhet visade sig adelns
fruntimmer ofta mycket förfarna i denna konst,
men man skilde mycket noga mellan högtidskläder,
som ofta voro mycket praktfullt utstyrda och som
familjklenoder gingo i arf till barn och barnbarn, och
de vanliga kläderna. Hvarje hushåll beredde mestadels
sjelf materialet till dem. Karl den store hade på
sina särskilda afvelsgardar qvinnornas, i hvilka de
lifegna pigorna, under tillsyn af en förestånders ka,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
