Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klädesväfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 HANDELNS OCH
SLÖJDFLITENS UTVECKLING.
gren kunna ’följas tillbaka ända till det
åttonde århundradet, och den trakt, som under
denna tidiga period var vida bekant som hemort
för en konstmässigare bearbetning af ullen, var
den nordligaste delen af nu varande Nederländerna
och nordvestra Tyskland, i synnerhet Friesland,
hvars vidsträckta hedar då som nu erbjödo ypperliga
fårbeten.
De stora svårigheter, ullens bearbetning
i jemförelse med linets erbjuder, gjorde, att
hon redan från början måste öfverlemnar åt deri
särskildt öfvade händer. Derför blefvo Kempten,
Zwolle, Deventer, Harderwijk, Ziitphen m. fl., hvilka
alla vid en senare tid utgöra ansedda medlemmar af
hanseförbundet, utgångspunkterna för det nederländska
ylleväfveriet. Under ll:e- 14:e århundradena fick
denna slöjdgren jemväl i sydvestra Nederländerna
äfvensom i det egentliga Holland, men i synnerhet i
Flandern och Brabant, en stor uppblomstring, emedan
England under denna tid dref fårafvel i mycket stor
omfattning och, då det sjelft endast förbrukade
obetydligt deraf, sände den öfverflödiga ullen till
de närbelägna Nederländerna. Men emedan den beqvämaste
förbindelsen med England utgick från EJieinmynningarna
och på denna väg dessutom äfven rheinska viner
och andra kontinentens alster öfver-fördes till
England, utgjorde de här belägna hamnarna naturliga
stapelorter för den engelska ullen. Ännu gynsammare
gestaltade sig förhållandena i Brabant och Flandern,
då dessa rika provinser i 14:e århundradet blefvo
verldshandelns medelpunkter och alla vilkor för den
mest storartade utveckling af klädesindustrin i dessa
trakter nu sålunda voro för handen. Det på detta sätt
af engelsk ull i Nederländerna väfda klädet kallades
äfven engelskt kläde.
Från Nederländerna hade ylleväfveriet under loppet
af medeltiden utbredt sig Öfver hela Tyskland, de
angränsande delarna af Frankrike och vidare öfver
Kanalen till England. I Tyskland kunna hufvudsakligen
två utbred-ningszoner urskiljas; den ena går Maas
och Bhein uppför till Donau, medan den andra omfattar
Nedersachsen och Mark Brandenburg.
Under medeltiden syselsatte ylleslöjden, åtminstone
i Nederländerna, nästan alla städer af någon
betydenhet. Hon utgjorde den förnämsta näringskällan
i Holland, Zeeland, Geldern och Opper-Ijssel: i
Utrecht, Amsterdam, Rotterdam, Leijden, Haarlem,
Haag, Delft, Dortrecht, Middelburg m. fl.; i
Brabant: i Löwen, Mecheln, Bruxelles, Antwerpen,
Breda, s’Hertogenbosch m. fl.; i Flandern och
Artois: i Briigge, Gent, Poperingen, Dendermonde,
Ypern, Dixmude, Oudenarde, Ärras; i Hainaut: i
Valenciennes, Cambray, Möns, ni. fl. När vi läsa,
huru Briigge under sin högsta blomstring räknade
50 000 klädesväfvare, huru i Gent antalet till och
med uppgick ända till 80 000, fattar man lätt den
utomordentliga betydelse, klädesväfveriet hade för
de nederländska städerna. Denna stora näringsgrens
förfall inträffar under 15:e århundradet. Trots,
högmod och rof lystnad invecklade deras borgare i
nästan oupphörliga strider och oroligheter. De af
klädesväfvarna anstiftade uppresningarna i Löwen,
de ständiga fejderna mellan Gent och Dendermonde,
mellan Ypern och Poperingen o. s. v. slutade alltid
med utvandring af ett större eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
