Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klädesväfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELTIDENS SLÖJDFLIT.
39
mindre antal klädesarbetare till andra trakter. På
detta sätt kommo redan i 14:e århundradet många
nederländska yllearbetare till England. Att äfven
i de tyska städerna, der de flandriska klädena
under medeltiden voro högt skattade, flandriska och
brabantska klädesarbetare voro välkomna invandrare,
behöfver väl ej sägas. Vid nedre Bhein och vid Maas
fattade ylleväfveriet redan tidigt fast fot i Eupen,
Burtscheid, Aachen och Köln, vid mellersta Rhein i
Limburg, vid Lahn, i Speier och Frankfurt a. M.,
vid Donau i Regensburg, Passau, Ulm m. fl., som
fingo råämnet från Ungarn. I Sachsen och Brandenburg
utmärkte sig Soest, Magdeburg, Quedlinburg, Stendal,
Salz-wedel m. fl.
Hvilket högt anseende de nederländska klädena åtnjöto,
visar sig bland annat äfven af namnen på de platser
i städerna, der de höllos till salu. Flanderns,
Brabants, Hainauts invånare, af hvilka en stor del
som valloner tillhör den romanska stammen, kallade
man redan under medeltiden walcher eller waler. De
platser, »lauben», der de nederländska klädena såldes,
kallades derför på många ställen, t. ex. i Regensburg,
»unter den walen».
Klädesindustrins stora vigt framkallade redan
tidigt förordningar och anstalter för att pröfva
varornas godhet, bestämma styckenas längd och bredd
o. s. v. De till försäljning ämnade tygen blefvo
sålunda af dertill förordnade embetsmän undersökta
och mätta samt, när de befunnos fullgoda, försedda
med en stämpel, så att köparen hade full säkerhet för,
att den vara, han köpte, var äkta och sådan hon skulle
vara. Deremot blefvo dåliga varor för–störda eller
belagda med böter.
I Europa utgick den konstmässiga ylleslöjden från
de spanska morerna, ty från den romerska tiden hade
endast några qvarlefvor bibehållit sig i Italien,
södra Frankrike och Spanien. Morerna införde tillika
de högfina fåren från Berberiet till Spanien. Från
denna medelpunkt utbredde sig tillverkningen af finare
ylleväfnader samt en bättre fårafvel till Catalonia:
Barcelona, Xerida, och derifrån den förra vidare
till södra Frankrike: Perpignan, Toulouse, Narbonne,
Beziers, Carcassonne och Marseille, äfvensom till
öfre Italien och Toscana, der Alessandria, Tortona,
Pavia, Novara, Como, Milano, Monza, Bergamo,
Brescia, Cremona, Parma, Verona, Venezia, Rimini,
Pisa och Firenze voro i synnerhet framstående i
denna slöjdgren. Denna del af ylletillverknin-.gens
södra område var i början hufvudsakligen hänvisad
till införseln af afrikansk och spansk ull; dessa
länders ullafkastning höll dock ej jemna steg med
tillverkningens utbredning och Orientens efterfrågan,
och sålunda riktade äfven sydeuropeiska ylleväfvare
sina ögon till de stora stapelplatserna för den
engelska ullen vid Rheins mynningar samt till England
sjelft. Redan i 13:e och 14:e århundradena öppnades
regelbundna handelsvägar för södra Europas behof af
engelsk ull. De tre vigtigaste af dem voro: Rhein och
de schweiziska alppassen; vägarna från Nederländerna
till de stora marknaderna i Champagne, i synnerhet
till Troyes, och derifrån Saöne och Rhöne utför;
slutligen sjövägen direkt från England till Bordeaux,
derifrån Garonne uppför till den sydfranska kusten
och vidare till Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
