Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgarkonsten - Metallarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 HANDELNS OCH
SLÖJD FLITENS UTVECKLING.
Färgarkonsten* Hand i hand med ylleväfvarna spred sig
äfven färgar-konsten från Nederländerna till städerna
i det inre Tyskland. Särskildt synas. Harderwijks
grön- och blåfärgare åtnjutit stort anseende. I
det inre Tysklands städer ända till Wien var under
medeltiden benämningen fläming likbe-tydande med
färgare. Medeltidsdrägterna buro vanligen bjerta och
brokiga färger; högrödt och grönt, grönt och gult äro
vanliga sammanställningar, de mest omtyckta färgerna
för de högre ståndens högtidskläder. Skarlakan eller
kermes, rödholts och safflor, saffran och sumak,
vejde och indigo gåfvo de mest eftersökta färgämnena.
Metallarbeten. Ett annat, ej mindre vigtigt område
för medeltidens slöjdnit utgjorde bearbetningen af
metaller till anfalls- och försvarsvapen, verktyg,
husgeråd och kökssaker, äfvensom till mångahanda
prydnadsting. Då medeltidens vapenindustri blifvit
behandlad i en särskild afdelning af Uppfinningarnas
bok, inskränka vi oss här till de metallvaror, som
afsågo fredliga ändamål. Som vi redan nämt, öfvades
en bearbetning af metallerna,, så vidt hon afsåg
tillverkning af de nödvändigaste husgeråden och deras
iståndsättande, redan under den frankiska tiden på de
stora herrarnas gods af deri skickliga lifegna eller
andra underhafvande. Äfven i de sedermera uppkomna
köpingarna och städerna fyldes det egna behofvet af de
der bosatta smederna och låsmakarna. Till betydelsen
af en fabrikshandtering, d. v. s. en sådan, som
frambringar varor i större mängd för den utländska
handeln, kunde metallarbetet endast der uppsvinga
sig, hvarest bergsbruket gaf det nödiga råämnet eller
der man åtminstone utan svårighet kunde anskaffa det
från alstringsorterna.
Äfven här är det åter igen Nederländerna, som först
träda oss till mötes, nämligen den södra, bergiga
delen, som genomstrykes af Ardennernas-malmrika
nordliga utsprång, trakterna kring Liege, Namur
m. fl. städer. Här förfärdigades redan i 10:e
och ll:e århundradena, efter hvad skriftliga
urkunder veta berätta, kärl och redskap af metall,
som derifrån gingo Rhein uppförtill det inre
Tyskland. Nederländernas ofvan skildrade industriela
uppblomstring kom äfven denna näringsgren till godo,
och efterfrågan från utlandet på metallvaror steg
till en sådan höjd, att den jernmalm, som erhölls
med den då endast till ett obetydligt djup gående
dagbrytningen, ej förslog, hvarför tackjern måste
hemtas dels från bergverken i Eifel, dels från
Ardennerna, dels också från Sverige, hvarifrån
det bekanta osmundsjernet erhölls. Utom jern
användes äfven tenn, zink och koppar till mångahanda
ändamål. Den nederländska jernhandteringen gynnades
ej heller litet af den redan tidigt gjorda upptäckten
af de utomordentligt rika belgiska stenkolslagren,
för hvilkas alster Namur redan i 12:e århundradet
var stapelort. *
Mycket långt tillbaka går äfven metallbearbetningen
i Westphalen med Al-tena till medelpunkt; i samband
dermed står jernbrytningen i kretsen Siegen. Dock
fick här som på Harz tillverkningen af metallvaror
först senare någon betydenhet; metallerna utsändes
derifrån först mestadels i oarbetadt tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
