Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska forväsendet - Nedsättning af fraktprisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det slag, vi nu skildrat, skall snart i Europas
civiliserade länder höra till sagans område, medan
i länder med mindre utveckladt jernvägsnät det gamla
forväsendet ännu allt jemt blomstrar.
Nedsättning af fraktprisen. Med den kolossala
tillväxten af godstrafiken på jernvägarna
uppstod äfven snart en önskan om nedsättning af
fraktprisen. Denna fordran hade så mycket mera
skäl för sig, som på de trakter, der vattenvägar
täflade med jernvägarna, de förra för det billiga
priset hade företräde vid transport af tunga varor
eller sådana, som tålde lång levereringstid, såsom
stenkol, sten och jern. Man uppgjorde godsreglementen,
hvilka på olika länders jernvägar förete mycket olika
frakttaxor. I detta afseende är det bättre bestäldt
i Tyskland än i Frankrike och England. Förtjensten
deraf tillkommer den 1857 stiftade Föreningen af
de tyska jernvägsstyrelserna, hvars reglemente
för godstrafiken ligger till grund för alla tyska
jernvägar och till en del äfven för banorna i Schweiz
och Nederländerna. Jemte denna förening finnas
visserligen särskilda mindre, såsom den nordtyska,
den mellantyska o. s. v., men reglementena för dessa
föreningar, hvilka allesammans endast afse trafikens
underlättande, få ej innehålla något, som står i
strid med centralföreningens.
Anda till slutet af 18:e århundradet var
godsbefordringen öfver allt i Europa så långsam
och dyr, att endast manufakturalster och mycket
lätta varor förmådde på långa afstånd bära
fraktkostnaderna. I England, der man först vidtog
reformer i detta afseende, utgjorde t. ex. priset för
en vagnsfrakt från London till Leeds 13 pund sterling
(234 kronor) per ton (23,9 centner) eller 13 1/2 pence
(ungefär l krona) per ton och mil. Mellan Liverpool
och Manchester utgjorde frakten 40 shilling (36
kronor) per ton eller 15 pence (112 1/2 öre) per ton och
mil. Tunga saker, såsom stenkol och jern, kunde endast
bära sjötransport, och i följd deraf gåfvo många af
Englands rikaste distrikt ingen afkastning, emedan
de ej stodo i omedelbar förbindelse med hafvet. På
de engelska jernvägarna, der frakten ännu är ganska
hög, befordrar man nu stenkol för l penny (7,5 öre)
per ton och mil, samt på några banor för ännu bättre
pris. Handelsvaror, hvilka 1763 kostade 13 1/2 och
15 pence per mil och ton, gå nu samma väg för 3
och 4 pence, under det tunga, ej mycket skrymmande
ämnen, såsom metaller eller sten, kosta i frakt
2 1/2 pence (nära 19 öre). Således har fraktpriset
i medeltal blifvit nedsatt till en fjerdedel, och
en så stor lättnad skulle naturligtvis ofantligt öka
varutrafiken. I Tyskland har man gått ännu längre och
bestämt taxan för stenkol till l pfennig (3/4 öre)
per tysk centner (117,57 sv. skålpund) och tysk mil
(24 960 fot). Denna för ej så länge sedan införda
fraktnedsättning visade snart sina välgörande följder;
billiga stenkol trängde fram till trakter, der man
dittills bränt dyr ved, och de »svarta diamanterna»
från Westphalen började på tyska nordsjökusten
täfla med de engelska kolen, hvilka till billig frakt
sjöledes ditfördes från Newcastle on Tyne och dittills
varit utan medtäflare, så att tyska ångbåtar voro
och till en del ännu äro nödsakade att med engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
