Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segel och roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildt har hon vid manövreringen af krigsskepp
funnit tillfälle att visa sig i sin fulla glans. När
t. ex. en oinvigd ser en stor ståtlig fregatt göra
sina evolutioner – nu mera uträttar dock skrufven
härvid det mesta – huru hon under trycket af samma
vind beskrifver stora och små bågar, halfva och hela
cirklar, huru hon med en tvär vändning seglar fram
och tillbaka på en linie, kunde detta blott förefalla
honom underbart, men skulle ej gifva honom ens en
aflägsen föreställning om, hvilka och huru mångfaldiga
manövrer och handgrepp erfordrades för att åstadkomma
allt detta. Vare det derför nog att säga, att vid
vändningen rodret visserligen spelar hufvudrolen,
men att äfven åtskilliga, i hastig följd vexlande
förändringar på seglen bidraga till att bringa
fartyget öfver på annan bog, och det så hastigt,
att det under vändningen ej förlorar den fart, det
har inne, utan med ett kan öfvergå från den förra
till den nya riktningen.
Mindre afvikelser från kursen, på ett par streck
eller så, kunna lätt åstadkommas med roder och segel
samt höra egentligen ej till hvad sjömannen kallar
vändning. Denna kan verkställas på två sätt. Vänder
sig nämligen förn från vinden, faller, har man honom
snart i ryggen och söker nu med hans tillhjelp och
under användning af roder och segel intaga den nya
riktningen. Förskeppet har då alltid att genomlöpa en
större del af cirkeln, och fartyget sjelft förlorar
ett stycke af den redan tillryggalagda vägen,
då en dylik vändning fordrar ett stort svängrum
bakåt. Kortare än denna vändning undan vinden
är deremot vändningen genom vinden eller gåendet
öfver stag, då skeppet utför vändningen nästan på
stället. Låtom oss t. ex. antaga, att ett fartyg,
som med nordlig vind seglar åt VNV, vill ändra kurs
till ONO. Väljer det vändningen undan vinden, faller
det af mer åt vester således åt venster från vinden,
och beskrifver, med förn ständigt riktad utåt, en
stor båge akter hän, hvarunder dess förstäf efter
hvartannat passerar vester, söder och öster, tills
det slutligen hinner linien ONO.
Vändningen genom vinden är alldeles motsatsen till den
nyss beskrifna. Hon består deruti, att man beslutsamt
kastar om fartyget åt höger, hvarvid det således
under ett ögonblick har vinden rakt framifrån. Emedan
i detta fall den gamla och nya kursen ligga hvarandra
vida närmare än på omvägen bakåt, går äfven vändningen
fortare, och alla dertill erforderliga manövrer,
att lossa, vrida och åter fastgöra seglen, måste
utföras särdeles skyndsamt och säkert. Ett vilkor för,
att en sådan vändning skall lyckas, är, att fartyget
har tillräckligt god fart för att utan tvekan komma
öfver den kritiska punkt, der vinden blåser det midt
i ansigtet. Om hela manövern gått väl, har fartyget
dervid nästan ej förlorat det minsta af sin redan
tillryggalagda väg. Vändningen genom vinden, såsom
den fördelaktigare, föredrages naturligtvis alltid,
när omständigheterna så tillåta; men storm eller
en åt vindsidan hotande fara kan dock göra det
nödvändigt att begagna det andra sättet att vända,
hvilket sjömannen betecknar med namnet kovända.
Vi ha således nu lärt känna skeppet i och för sig som
ett fartyg, hvilket kan sättas i rörelse och styras
genom vissa medel. För dess praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
