Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag vet, att det är en älsklingstanke hos dina
morföräldrar samt hos din morbror Aristagoras själf.
– Jag vet kanske icke ännu riktigt, hvad kärlek är;
men Ismene älskar jag såsom jag tror, att jag skulle
älska en syster, ifall jag hade någon.
Arete är mig kär på något annat vis, jag vet ej huru;
jo, såsom Selene skulle varit kär för Endymion,
ifall han i slummern kunnat se henne, när hon
kysste honom, och ifall hon då hade iklädt sig
gestalten af en femtonårig flicka och stigit ned till
honom på jorden.
– Då hade hon ju blifvit jordisk?
– Ack ja, min far, det är min olycka.
– Du svärmar, gosse. Detta är kanske endast
sväfvande drömmar, som gå öfver, när du blifvit
man. Du måste blifva en man, min Adeimantos.
– Ja, min far, jag måste blifva en man.
– Lofva mig det.
– Ja, jag lofvar det.
– Vi måste nu gå hem; kvällen är
långt framskriden. Kom!
– Låt mig dröja här ännu en liten stund, till dess
månen belyst äfven den där platsen mellan mig och
den fjärde kolonnen.
– Hvarför det!
– Slipper jag icke att säga det?
– Gärna för mig; lofva mig blott, att du
kommer sedan.
– Det lofvar jag. Men innan du går, ville jag
gärna göra dig en fråga.
– Jag hör dig.
– Hvilken författare är det, som talar om »att ikläda
sig den nya människan, som är enligt Gud skapad i
sanningens rättfärdighet och helighet»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
