Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
»Hvarför far jag inte slå ihjäl den?» frågade
magistern förvånad.
»Jo, för att snoken är ett heligt djur och för lycka
med sig.»
»Det finnes inga heliga djur längre», svarade
magistern, som i hemlighet var anhängare af Cartesius’
filosofi. »Men om den också annars bringar lycka med
sig, så synes det i alla fall inte härinne. Hvarför
har ni inte vattnat melonerna?»
Förvaltaren funderade ett ögonblick, och så svarade
han:
»Jo, ser ni, de äro af en art, som inte behöfver
vatten.»
»Hvad är det för art?»
»Det är Haarlemska meloner!» svarade förvaltaren,
som fatt tid på sig att tänka efter hvad han skulle
draga till med.
Magistern måste för sig själf tillstå sin okunnighet
och blef svaret skyldig.
Först när de hade kommit ut ur drifhuset, märkte
han att förvaltaren hade rakat skägget af sig,
hvarvid ett par stora läppar med en mängd spelande
drag omkring blifvit synliga. Dessutom bar han en
gul sammetsjacka med blå halsduk, en besynnerlig
mössa, sådan som endast hästskojare brukade begagna,
och med en påfågelsfjäder i, samt röda strumpor och
blond peruk. Det var svårt att känna igen honom.
Magistern följde honom fram genom trädgården, pekade
på förödelsen rundt omkring och frågade, om man icke
snart skulle gräfva upp landen.
Jo bevars, hvad där skulle bli fint, bara han fick
ut den rätte trädgårdsmästaren från Rosenborg vid
Köpenhamn, men denne var för tillfället upptagen.
De klefvo just öfver två långa trädgårdssängar,
och upp ur dessa stucko midt bland kardborrblad och
mjölkört några långa, gröna stjälkar, som ådrogo sig
magisterns uppmärksamhet.
»Hvad för slag? Låter ni er sparris skjuta upp i fria
luften?» utbrast han. »Bryr ni er inte om att göra
något åt den?»
Förvaltaren trummade med fingrarna på hakan, sköt fram
öfverläppen för att se förnumstig ut och svarade:
»Nej, vi skördar dem inte i år, för de bli bättre
när de få stå öfver en sommar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
