Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Prof på en metrisk öfversättning till svenska af Nialssagas visor i dróttkvætt (och hrynhenda) (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prof på en metrisk öfversättning till svenska af
Nialssagans visor i dróttkvætt (och hrynhenda).
Det af Sievers uppstälda sjemat för dróttkvætt-versen, hvilket i dessa
öfversättningar blifvit följdt, är, som bekant, följande:
Naturligtvis kan i nysvenskan en stafvelse vara kort oaktadt position. -
Sista takten har jag, med afvikelse från forntidens regler, stundom låtit
utgöras af två enstafviga ord (af hvilka det första har hufvudtonen). Denna
frihet, hvaraf äfven Rosenberg begagnat sig i sina ypperliga metriska
tolkningar af dróttkvætt-visor på danska, synes icke vara synnerligen
stötande. Det torde för Öfrigt vara alldeles nödvändigt att tillgripa den,
dels för att få assonerande ord - den andra assonerande stafvelsen i hvar
versrad har jag alltid, i öfverensstämmelse med forntidens regler för det
strängt utbildade dróttkvætt, låtit vara den näst sista i versraden -, dels
för att få plats för en del småord, då man. såsom jag här gjort, strängt
fasthåller vid den regeln, att "hufvudstafven" skall stå i den jämna
versradens första stafvelse (Nialssagan har nämligen inga sådana (äldre) friare
byggda dróttkvætt-visor, som t. ex. flere Egils i Egilssagan [jfr ock
Hattatal str. 54], däri hufvudstafven först står i andra stafvelsen af första
takten). Till belysning af hvad här yttrats må anföras versraderna:
Stod jag i hjältars strid på
stranden af Irska landet.
[Att låta en dróttkvætt-vers sluta på ett enstafvigt ord med hufvudton,
såsom flere nysvenska öfversättare rätt ofta göra, är däremot en
fullkomligt otillbörlig frihet, som alldeles förstör metern.] - I afseende å
alliterationen har jag tillåtit mig den friheten att låta’ sk, sp, st någon gång
rimma mot s purum eller mot hvilka andra ljudförbindelser börjande med
s som hälst. För ett nysvenskt öra torde t. ex. sk, sl och s bilda lika goda
rim som sl, sm, sv.-Af Bååths icke assonerande öfversättning har jag här
och där haft gagn. I tolkningen har jag i allmänhet följt Jón Þorkelsson.
Endast sådana visor, som kunna anses gamla och äkta, har jag öfversatt.
- För att åskådliggöra alliterationens och assonansens anordning i dessa
öfversättningar hafva i den första visan rimmen utmärkts med särskild stil.
- Dessa öfversättningar torde vara de första, i hvilka försök blifvit gjordt
att på svenska efterbilda forntidens assonanser med strängt iakttagande af
reglerna för användningen af detta slags rim, hvilken omständighet må
tjäna som en ursäkt för offentliggörandet af dessa stycken. Det kan ju
vara af ett visst intresse att se, att dessa forntida skalderegler ännu i dag
låta tillämpa sig på svenska språket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
