Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Undersökning om de germanska, i synnerhet nordiska formerna af adjektivet hög (L. Fr. Leffler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Jag öfvergår nu till framställande af mina egna
förklaringsförsök. Jag antager, att ordets indoeuropeiska grundform är
tfoutfo-1, hvaraf man med förutsättning af fri accent under
böjningen på urgermansk botten ljudlagsenligt fått följande 4 former:
1) håuho- 3) hau$6-2
2) häuhwe- 4) hau$wé-, hvaraf hauwé- enligt Sievers’ lag.
(Jag låter här o representera de vokaler, framför hvilka,
enligt Osthoffs ofvan omnämda lag, ej w skall finnas, samt e de
vokaler, framför hvilka w skall stå efter gutturalen).
De paroxytonerade formerna hduho- och hduhwe- hafva
möjligen - till någon förenkling af den stora formväxlingen - på
samgermansk botten sammansmält till ett hduho - hvarom mer
längre fram s. 284 -, så att de 3 mest utpräglade formerna
1) hduho-, 2) hau^ö, 3) hauwé-
kvarstått3. Den tredje formen har på samgermansk botten
ytterligare ombildats till hawé-, såsom i det följande skall visas?
så att man till slut får de 3 samgermanska formerna:
1) hduho-, 2) hau$ö-, 3) hawé-.
De 3 nu angifna stamformerna återfinnas alla på nordisk
botten och äro upphofvet till den stora formväxlingen därstädes.
Jag vänder mig först till den allmännaste fno. formen hår.
Hittils har man allmänt antagit, att denna form utvecklas ur
hauha-, men denna förklaring är, enligt min tanke, alldeles
oriktig. Af ett hauha- kan på nordisk botten endast blifva hör:
Jag anser det nämligen vara otvifvelaktigt, att en samnordisk
ljudlag funnits, enligt hvilken auh (genom aoh) blir 6h,
1 Jfr. Ficks härledning af ordet från en rot IcuJc, ,,kriimraen, wölben",,
hvaraf sanskr. »Jcuca, weibliche Brust", "lit. JcauJcaras, Anhöhe", "ksL
JcuM gewölbt" (Vergl. Wb.3 I, 535).
2 Rörande förekomsten af den starkaste rotformen i obetonad stafvelse
jfr Osthoff i P.-B., Beitr. VIII, 277.
3 Det är ju också mycket möjligt, att accentförhållandena varit sådana,,
att icke mer än dessa 3 former kunnat uppkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
