- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tredie Bind. 1886 /
27

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framgår af de många exempel på icke nasalerad vokal i samma
ställning, hvilka inskriften för öfrigt erbjuder: marika (Méringa),
-maraR (marar); knati (knatte), nabnum (ttø/raøm), runaR (rúnar),
flutna (flotná), anart (annat), numnaR (numnar), kunaR (Gunnar).
Altså måste maf)R hafva sin nasalering på grund af den en gång
befintliga efterföljande nasalen, som ännu uppträder i kasus
ob-liqvi. För öfrigt kan naturligtvis den nybildade nominativen på
-Sr hafva lånat sin nasalvokal just från dessa. - Att emellertid
Rökstensinskriften i denna punkt är oursprunglig, och att en
föregående nasal i fsv. verkligen en gång åstadkommit nasalering af
en följande vokal, framgår af andra fsv. runinskrifter, t. ex. af
Folsbergastenens i Upland skrifning ku ma (koma) vid sidan af
rita (rita), såsom också Bugge (Rökstenen s. 77 not) antagit. Jfr
också i Frösöstenens nedan behandlade inskrift: þina, kristna,
runaR, men kirua.

c

3. Där i urnordisk tid en nasal omedelbart efter en vokal
bortfallit. Exempel är prepositionen a (á), som har lång vokal.
Däremot hos kort vokal saknas - liksom på Forsaringen (se
nedan) - nasalering, såsom framgår af exemplen: 3 pl. pres.
Stanta (stånda; jfr got. standand), likia (liggja), ack sg. m. kuta
(gota; jfr Tunestenens -halaiban), ack. pl. m. fiakura (jfr got.
twans, blindans o. d.). Altså kan säkerligen icke Bugges tolkning
af inskriftens knua. flua såsom representerande infin. isl. knyja,

e c

flýja vara riktig; detta så mycket mindre som hela den
kvistrunerad, i hvilken formen flua skall förekomma, sannolikt
orätt återgifvits med ruþi nimr flua i, en läsning som
innehåller den oriktiga formen nimr för nimR1 eller nimiR (jfr

1 Bugge (anf, st. s. 83 och 113) anför väl med orätt inskriftens ualraubr
för ualraubaR såsom en analogi till skrifningen nimr för nimR. Ty
(såsom Herr Gustaf Rundgren för mig påpekat) omedelbart efter b är
stenen snedt afhuggen nedifrån och utåt, hvadan ingen plats fanns för
R-runan (ett kort lodrätt streck i nedre kanten af raden). Hade
densamma flyttats till det befintliga utrymmet i öfre kanten af raden, hade
den ej längre förblifvit JR-runa, utan fått värdet 8, som i denna inskrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1886/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free