Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
tredelade." Munch åskådliggör närmare sin mening genom
att angifva rhythmen i de särskilda versraderna af
nyssnämnda strof medels bifogande af nottecken eller
siffer-bråk af olika valörer. Uti den versrad, som utgöres af
orden hlýði hringberendr, bildar sålunda hvartdera ordet en
takt med ictus på första stafvelsen; takternas olika rhythm
uttryckes genom bråkserien l/4J !/s j Vs? Vs? Vs- Hos Munch
finner man således den riktiga åsigten uttalad, att
må-laháttversen innehåller två takter och att takterna ofta
äro trestafviga, men jemförelsen med förhållandet i musiken
bragte honom till den oriktiga föreställningen, att dessa
"takter" (eller "versfötter", som de ock benämnas)
nödvändigt skulle upptaga samma tidsmått. Enligt Munchska
theorien skulle t. ex. i nyss anförda vers första stafvelsen af
ordet hlýði vid uttalet kräfva dubbelt så lång tid som första
stafvelsen af ordet hringberendr. Det behöfver dock knappt
nämnas, att en tillämpning af denna theori vid reciterandet
af en strof skulle i hög grad framkalla ordens onaturliga
uttal. Dermed är ock - oafsedt andra invändningar, som
kunna göras - domen fáld öfver åsigtens hållbarhet.
En i flere hänseenden afvikande uppfattning af detta
versmåtts natur finner man hos Rosenberg ’. Han anmärker
först och främst, att man icke gjort sig riktig reda för
forndikternas rhythmiska byggnad. Efter Snorre s föredöme
hade nämligen John Olafs e n, Rask m. fl. indelat metra efter
det olika antalet stafvelser i versraden samt öfver hufvud
talat om långa och korta stafvelser, likasom om qvantiteten
vore den norröna versbyggnadens princip på samma sätt som
förhållandet är i den antika verskonsten. Äfven Petersen,
Munch och Unger, som dock erkänna, att den nordiska
versbyggnaden beror på accentuationen, framställa enligt Rosen-
1 Uti uppsatsen ’Fornyrðalag-Versemaalenes rythmiske Beskaffenhed’,
intagen i Nordisk Universitets-Tidskrift VIII, 3, sidd. 1-70
(Christiania 1862).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
