Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
versens båda takter, måste alldeles öfvergifvas, om man äfven
för málaháttr ville häfda det berättigade anspråket på
naturlig ordbetoning. Det visar sig då vid granskning af de
verkliga förhållandena, att málaháttversen bildas genom att
till den fyrstafviga verslinien foga en obetonad (d. v. s. icke
ictusbärande) stafvelse, men att denna efter omständigheterna
lägges till i början eller slutet af fornyrðeslagsversen eller
ock inskjutes mellan hans ictusbärande stafvelser1. Vid
vexeltyperna a, b, C ställes sålunda tillägsstafvelsen i versens
början, vid typen d inskjutes hon mellan ictusstafvelserna,
och vid formen e tillfogas hon i slutet2. Man far på detta
sätt äfven af málaháttr fem alloiometriska hufvudtyper,
nämligen:
A 1. X jr X
B 2. x x ,
x
x
D. f x f x x
^ 1 , , ! E. , x x \ f x
C 1. X X _r_ | ^ X j -
Med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, kunna
följaktligen såsom utmärkande kännetecken för málaháttr angifvas,
att hvarje strof utgöres af fyra alliterationssystem; att den
första raden i hvarje verspar innehåller en eller två
bistaf-var3; att hufvudstafven ej behöfver stå främst (såsom i
dróttkvætt) i versparets andra rad; att assonanser endast
tillfälligtvis förekomma4; att hvarje versrad normalt utgöres
1 Samma anmärkning hade redan Rosenberg gjort; jfr. ofvan sid. 6,
not. 2.
2 Jfr. Sievers’ progr. sid. 45 och Beitr. X 584 ff.
3 Bråte uppgifver oriktigt i Fornnordisk Metrik (Upsala 1884), sid. 32,
att bistafvarne alltid äro två.
4 Ganska talrika exempel på assonanser i Atlamál anföras af
Grundtvig i Histor. Tidsskr. IV78-79 (Köpenhamn 1869), och af Edzardi
i Paul-Braunes Beitr. V 573. Assonanserna i HaraldskvæÖi
uppräknas af Fr. Sueti i af handlingen’lieber die auf Haraldr Hárfagri
bezüglichen Gedicht-fragmente’ (Leipzig 1884), sid. 20. - Med rätta
anmärker Grundtvig (anf. st.) om denna benägenhet för assonans,
att "det, der på senere udviklingstrin fremtræder som bevidst kunst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
