Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långa ändelsevokaler i det nordiska fornspråket (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
under det att ändeisens æ kvarstår som e eller alldeles afnötts.
Så finner man t. ex. i det norska Selbu-målet,l som ännu
bevarar fornspråkets akcentuering (utpräglad levis i ord med
kort rotstafvelse, men frånvaro af levis i ord med lång
rot-stafvelse) t. ex. lava (isl. Ufa), dåna (isl. verbet duna] men
älde (isl. elda), sväär (isl. sverja) etc. Målet har äfven kvar
den af vokalbalansen fordrade ändelsevokalen u i vuku (oblik
kasus; isl. vtku), ludu (oblik kasus; isl. hl$u) etc. med
likdaning af rotens med ändeisens vokal liksom i lava, dåna etc.
Houtskärs-målet i Finland återgifver vokalbalansen i
t. ex. de fsv. verberna bälcd, tala: falla, gråta etc. med baka,
tala: fall, gråt etc., under det att målet bevarat vokalbalansen
u : o i hakur (fsv. hakur), senu (fsv. sinu af subst. sina}: tjeldor
(fsv. Jcældor^ bryddjo (fsv. bryggio af subst. bryggia) etc. etc.2
Jag anser mig emellertid nu kunna meddela ett direkt
bevis, hämtadt ur fornspråket själft, därför att såväl
ändelsevokalen a som ändelsevokalen u var lång omedelbart efter
kort rotstafvelse.
I den fornsvenska öfversättningen af Den hel. Bernhards
skrifter är s. 277-281 aftryckt en del af en handskrift från
omkring år 1500, nämligen God. Ups. Cat. Benz, nr 23,
hvilken handskrift med undantag af det här meddelade korta
stycket för öfrigt nästan uteslutande är affattad på latin (se
företalet s. XIV till Bernhards skrifter). Det fsv. partiet af
denna skrift gör ett mycket flitigt bruk af dubbelskrifna
vokaler för att uttrycka vokallängd, och för att beteckna
1 Jmf. Anmnd B. Larsen: Oplysninger om dialekter i Selbu og
Guldalen i det kgl. norske Vidsk.-Selsk. Skrifter 1881.
2 Dessa regler kunna utdragas ur det af L. W. Fagerlund meddelade
i Anteckningar om Korpo och Houtskärs soknar (i Bidrag till
kännedom af Finlands natur och folk 28de häftet). Andra exempel på
ord med ändelsevokalen å (af a): hamar hammare, såmår sommar,
gamål gammal, stjepár skeppare etc. etc. Fagerlund skrifver ändeisens
(numera) korta å-ljud med o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
