- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
50

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50 Axel Kock.

förbindelsen vi*) övergått till (v)y framför ett efterföljande och
alltjämt i språket kvarstående w, och detta, fastän ett dylikt u,
såsom nyss nämnt, ej annars i fsv. värkar omljud: isl., fsv.
systur av svistur, fsv. ymumaþer av vimumaþer etc. - I den
något yngre isl. har ljudförbindelsen -va- oberoende av
efterföljande ljud övergått till -vo-: vópi av vápi, vopn av vápn
etc. - I danskan har -va- övergått till -va- åtminstone
framför urspr, k: nyd. vox ’vax’, voxe Växa’, **) vaage ’vak i is’,
vaage ’vaka’ (verb), vaagen ’vaken’, vaagne.

Enligt här antagna ljudlag (vä > (v)ö framför u)
utvecklades således av t. ex. kväpiim köpum, hvilket alltså är
den Ijudlagsenliga formen ***). När vid dess sida även
kvá-pum möter, så beror detta på systemtvånget, liksom vi t. ex.
i nysv. hava av samma orsak pret. sprang etc. i st. f.
det Ijudlagsenliga och i äldre nysv. stundom mötande språng.
I analogi med spinna - spann, finna -fann etc. bibehölls
merendels sprang etc. (jmf. Noreen i Columbi En svensk
ordeskötsel s. XXIV), men dessutom utvecklade sig även språng.
Så har ock i analogi med bera - bar - Mrum -
(b$-rum)j fela - fal - fálum (fflum) etc. etc. det äldre
kvá-pum bibehållits jämte det Ijudlagsenliga kóþum. Av kváþum
blev senare på vanligt sätt genom det yngre w-omljudet
kv$-pum. I två isl. verb, nämligen vega och svima, hava de
Ijudlagsenliga pluralformerna alldeles undanträngts, under det att
fsv. bevarat dem (vogho, sommo), och i dessa svenska verb
åter hava de Ijudlagsenliga formerna blivit enrådande (för så
vitt som literaturen hittills blivit granskad), liksom fallet är
med t. ex. kornö, woffwo.

*) Även när andra labiala ljud (m, b) föregå ett av u efterföljt t, övergår
det till y (se Hoffory i Tidskrift for Pilologi N. E. III 295 f.)

**) Ljudövergången vak ;> vak hade inträtt redan på 1300-talet. Cod.
AM. 187 8:0, utg. av Såby, har t. ex. wox, woxæ (exempel i glossaret).

***) Eftersom mht. har impf, körnen jämte Jcämen, så är det möjligt, att
det nord. kómum bör förklaras på det av Noreen antagna sättet, och att alltså
isl. kvþmum: kómum är att återföra på ett ursprungligt avljudsförhållande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free