Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Axel Kock.
Efter q följer alltid u, aldrig w*): quatJiæ, quesyrt,
quic-sølf, quidh, quinnæ, quistæ (pl. ay quist), quæld, quært ("stilla").
Efter s står u i sua (jämte swá), suart (jämte swart);
annars w: swalce, swenbarn, swedces m. fl.
Efter t står u i tua (jämte twå, räkneordet ’två’); w åter
i tweJcøns.
Efter th följer u i thua (jämte thwa "tvätta"), men w i
thwal "tvål", thwcert.
I framljud står u framför r i uritli, urither (jämte writli,
writher av writkæ ’Vrida, smörja"); w däremot i wrangcer,
wrethæ.
Annars i framljud utan undantag w: tvatn, watliæ, waxce,
^vax, warm, ivegli, wetJi, ivi, wijn etc. etc.; så ock i början
av senare kompositionsleden **), t. ex. andwarpær, forwinder,
muldwarps.
I sammanhang härmed må ock nämnas, att - enligt
granskning av glossaret - handskriften såsom tecken för
tø-ljud nästan alltid använder u, t. ex. genum, Mug, Wofhu
’blodig’, brutj hun, dut, iidæn, uwijn etc. I framljud kan u
liksom i fsv. handskrifter och i andra manuskript från
medeltiden stundom utbytas mot v: vt, vm, vnde (dessutom dufv
mych s. 4 r. ] 2). Tecknet w möter i orden swr (jämte sur),
wt (jämte ut, vf), tliiwrs tcelgJi (jämte tJiiurs), och det
utmärker här liksom ofta i fsv. (se mina Studier I 6 f.; II 396)
långt tø-ljud. Dessutom förekommer två ggr wi "ull" (jämte
uT); hvarför w brukats i sistnämnda ord, kan jag icke
angiva ***). U är alltså obetingat det normala tecknet för w-ljud.
*) Detta är dock mindre bevisande, eftersom u här kan användas av blott
grafiska skäl; jmf. ovan s. 88.
**) Såsom undantag kan icke det enligt s. 4 noten 4 i kanten
tillskrivna v uuælt räknas, i hvilket för övrigt uu kanske bör uppfattas såsom
liktydigt med w.
***) Att antaga, det w här står i st. f. ivu-, och att det nordiska ordet
erhållit v- genom påvärkan av det innt, wulle, är väl föga tilltalande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
