Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till forndansk ljudlära. 91
Besinnar man detta, och sammanställer man
handskriftens stavning av ^-ljudet med de från fsv., isl. och skånskan
anförda resultaten, så torde det vara säkert, att man i
1300-talets seländska (liksom i 1400-talets svenska) havt två olika
#-ljud: 1) ett med mera ^-liknande uttal, nämligen a) i
början av ord efter d, h, Æ, s, i, fh (= fi) b) i framljud i
förbindelsen wr- - 2) ett #-ljud som stod närmare vår
labio-dentala frikativa, nämligen för övrigt i framljud *).
Fornjutskan (åtminstone i vissa bygder) skilde sig i detta
avseende från fornseländskan. Som bekant finnes i flera
moderna jutländska bygdemål halvvokalen w så väl i framljud
som ock i sådana ord som Jcwest ’kvist’, swem ’simma’ (P.
K. Thorsen: Bidrag til nörrejysk lydlære 61 f.), och
förhållandet var troligen enahanda i fornjutskan (jmf. Lyngby:
Udsagnsordenes böjning i jyske lov 11). Det ursprungliga
^-ljudet synes vara bevarat i jutskan, och härmed kan
sammanställas, att man i vissa ålderdomliga nysv. bygdemål har
w-ljudet kvar i alla ställningar.
Exkurs.
Två olika rø-ljud i forngutniskan.
Även i forngutniskan finnas två #-ljud, hvilka brukas
enligt väsentligen samma norm som i de förut avhandlade
nordiska språken. Detta framgår nämligen av en granskning
av språket i GKita-sagan, som i .Schlyters upplaga (s. 93-
112) är tryckt omedelbart efter Gottlandslagen. Säve har i
Gutniska urkunder s. IX f. anmärkt, att språket i
Guta-sagan samt i kapitlen 62, 63 och 65 av Gottlandslagen icke
*) Den frågan, hvilka dessa ljud, närmre bestämda, voro, belyses ej
väsentligen av handskriftens sätt att återgiva det i mid- och slutljud förekommande
v-ljud, som utvecklats (icke av germ. w, utan) av germ. bilabial sångbar eller
icke-sångbar frikativa. Detta #-ljud återgives nämligen, efter hvad det vill
synas, på ett ganska skiftande sätt, t. ex. gifæ och giuæ, lifær och leuær,
sof-w ær och souæ, ofæn, ouær, arwæ, ewangelium etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
