Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 . Esaias Tegnér.
mellan de nordiska språken och de tyska kan ej bero på den
ursprungliga stamsläktskapen, ty germanernas älsta språk
kände intet indefinit pronomen man; liksom ännu i dag många
språk finnas (t. ex. italienskan, portugisiskan, spanskan,
ny-grekiskan), som sakna ett sådant. En redogörelse för de
olikartade uttrycksformer, genom hvilka Norges och Islands
fornspråk ersatte det saknade man, finnes hos Lund, Oldn.
Ordföjningslære 525 f.
Den nutida överensstämmelsen mellan nordiska och
tyska språk både i fråga om uttrycket för man och i
synnerhet i fråga om ordets böjning är så påfallande, att man
ogärna vill räkna den som en ren tillfällighet. Det är dock
ganska svårt att bestämt utreda i hvad mån sydliga
inflytelser här varit afgörande för det nordiska uttryckssättet.
Om blott ettdera af de båda orden man och en skall
anses ha sin indefinita användning utifrån, så faller
misstanken säkerligen i första hand på man. Detta pronomen nyttjas
icke alls i Norges folkspråk och jämförelsevis föga i Sverges.
Även bland bildade svenskar finnas icke få som hällre säga
en än man, om ock visserligen i skrift nominativen allmänt
uttryckes med det senare ordet. Som exempel på ett dylikt
nominativt en för man kan nämnas den gamla iakttagelsen,
att när en åker två i en ensitsig schas, så sitter en trångt.
Åsikten att pron. man i norskan är en germanism och att
det snarast möjligt bör vika för folkspråkets en, har upprepade
gånger uttalats af Knudsen i Norsk Biandkorn och
annorstädes. Geete (Den nynorska språkrörelsen från svensk
synpunkt) i Ny Sv. Tidskrift 1881, s. 200 omnämner också
användningen af en i pronominell mening som ett drag, genom
hvilket norskan visar sig mera nordisk än svenskan och
danskan.
Också jag finner det sannolikt, att tyska påvärkningar
hava en viktig andel i vårt bruk af det pronominella man.
På samma gång tror jag likväl, att redan det inhemska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
