- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
19

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - I. Om palatalers invärkan på följande vokal i fornsvenskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan omöjligen vara tillfälligt, utan palatalen och i-ljudet
måste stå i något kausalsammanhang. Till införandet eller
stadgandet av i-ljudet har utan tvivel den ovan i kætil >
kittel påvisade ljudlagen bidragit. I 2 pl. pr. ind. och imper.,
hela pr. konj., part. pass. (givin, givit) utvecklades i; kanske
även i 2:dra och 3:dje pers. sg. pr. i de talrika bygder, där
isl. -r motsvaras av ändelsen -ir (givir), och från dessa
former kan i hava inträngt i andra. I fall åter verben delvis
hava det redan på samgerm. ståndpunkt i 2:dra och 3:dje
pers. sg. alstrade i-ljudet att tacka för sin vokalisation, så
bör man så förstå förhållandet, att detta germ. i-omljud
bibehölls just i dessa verb (och ej undanträngdes genom
analogi-invärkan, såsom annars var fallet), emedan de började med
palatal: vid valfrihet mellan i och e valdes det förra,
emedan språket över huvud hade tendens att låta palatal hällre
efterföljas av i än av e.

I harmoni med övergången Östergötland > Östergytland
väntar man utvecklingarna > gi, > ki i relativt
oakcentuerad stavelse. Den förra finnes i fsv. halfgærpi >
halfgirpi (så flera ggr i ÖGL.) i motsats till gærþi [1], den
senare i äldre nysv. (kalv-)kitte. Fsv. kætte användes
numera nästan endast i sammansättningen kalvkätte
(Dalins och Westes ordböcker upptaga kette blott med
hänvisning till kalfkette); äldre nysv. har även fårkätta, fsv.


[1] Kanske även ultimas i-ljud spelat en roll vid utvecklingen
halfgærþi > halfgirþi. Jmf. Kock: Arkiv IV 173 om utvecklingen
annattvæggia > annattviggia etc. till följe av den efter æ följande palatalen + i (i
alla de iakttagna fsv. och fgutn. exemplen efterföljes æ nämligen omedelbart
av en palatal). Dock är det möjligt, att även i dessa språk utvecklingen
æ > i inträdde oberoende av palatalen (detta är fallet i isl.; se anf. st.),
fastän intet bevis därpå kunnat anföras. Utvecklingen æ > i i da. killing
(av kætlinger) i motsats till kiærling kan förklaras liksom i halfyirþi,
eftersom killing väl huvudsakligen brukas i det sammansatta kattekilling [och
harekilling]. Om orsaken till i-ljudet i kilde vågar jag ej yttra någon
mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free