Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Hellquist: Nominalbildning.
I P. B. B. III. 335 ff. vänder sig Osthoff med, såsom jag
anser, öfvertygande skäl mot den äldre uppfattningen, till hvilken
Zimmer Anz. f. d. A. I. 111 ff. (i en kritik af Osthoff Forsch. I)
ansluter sig, enligt hvilken -s- i suff. -sia- skulle leda sitt ursprung
från gamla os-, es-stammar (så att t. ex. 1. torgues skulle invärkat
på bildningen af got. þreihsl, clamor på fht. hruomisal o. d.) samt
framhäfver i stället s. 344 sin egen, att det intet annat är än det
radikala ,5-et (eller ’rotdeterminativet’ *), som genom analogi
lösslitits och som med den gamla indoeur. -la- afledningen ingått en
oupplöslig förening, hvarigenom på ett sätt, som närmare
afhandlas i Forsch. L 207 if., ett själfständigt -sfø-suffix uppstått, användt
att på ’rötter’ eller primära verb dana instr. eller abstr. Af dessa
gamla primärbildningar, anförda af v. Bahder s. 151, hafva vi
säkerligen ingen kvar i nord., då húsl n. väl, i likhet med flera
andra kyrkliga termer, är att fatta såsom ägs. lån, och man för
formens skull väl ej häller kan såsom inhemsk anse isl. þisl, som
med all sannolikhet, såsom A. Andersson Salb. gr. s. 41 antar,
äfvenledes är lån från ägs. 2). Ordet förutsätter näml. enligt mitt
förmenande ett urg. *þinhsla-, bildadt på g. }S þirih, liksom
got. þreihsl < *þrinhsla- uppkommit af }/ þrinli, hvadan ordet
möjligen kunde vara ett vid sidan af detta sista, af v. B. anförda,
stående exempel på yngre anslutning till presensstadiefc i motsats
mot *hunsla och *viksla 3). För de gamla súsl ock vilcsl har isl.
nybildn. sýsl, wíJcsl [hvilket ord sålunda blott skenbart talar mot den
af Tamm Ark. II. 342 uppstälda regeln, att germ. Jis efter lång
vokal i de nord. spr. uppträder som s, i ty att som sagdt en
tydlig anslutning till vitøa egt rum. Den germ. grundformen är
näml. *vihsla-, jfr 1. vices eller med v. Bahder s. 151 sannolikare :
*viksla- (svagt stad. till g. Y vilt i v. viJcja)].
1) Isl. erbjuder - synes mig - Osthoff ett förträffligt sådant ex. näml.
det i J>ork’ Suppl. II upptagna þexla. Jfr mht. deJisel ’skarfyxa’, hvilket
ingalunda är bildadt på suif. -sia (ty dess närmaste germ. släkting är fht.
dehsa ’yxa1), utan med Z-afl. på den utvidgade \/ teJc -f- s, som vi längre fram
skola afhandla.
2) I sv. finnas vid sidan af hvarandra former med och utan i-inskott.
Oafsedt nu Sdm. L:s þistlar, hvarom Andersson 1. c., har östg. målet en isl.
þisl direkt motsvarande form tisel.
3) Jag vill här något utförligare söka motivera denna härledning. Den
utgår från antagande af, att den faktiskt förefintliga ie. l/^tenk är en
nasa-lerad biform till J/ teJc bl. a., som vi skola se, betydande ’sticka’ o. d., ett
antagande, som må stödjas medelst erinran om förefintligheten af 1. pingo,
till hvilket *väl - som bekant - isl. fingr ’finger’, vid sidan af 1. pic-tor,
sskr. pis’-, sv. stinga : isl. stika s.; sv. diall. spinga: spiJca; mhb. splitter: höll.
splinter : \/ splid, splind - alla utgående från rötter af ung. enahanda
betydelse. Af denna y tek äro afledda: 1. téla, som likaväl <c *teks-la som <r
*tek-sla (jfr hvad som sagts om isl. þexla}, 1. temo ’deichsel’ <c *tefcs-mo
hvarom nedan, fslav. tes-ati ’hugga’, fht. dehs-a ’yxa’, mht. dehs-el, isl.
þeks-la ’skarfyxa’. Den nasalerade roten anser jag förefinnas i isl. þél
’fil’ <c urg. *þinh-lo- (jfr ock Kluge Et. Wb. Feile), hvilket däremot Bugge
Ark. II. 234, Noreen Ark. III. 20 sammanstält med de likabetydande germ.
orden af grundformen *ßnh-lo. Det andra hithörande är vårt nämda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
