Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kvantitet och akcent. 353
men denna har jag havt tillfälle att, såsom jag tror, med
framgång kritisera i Paul-Braunes Beiträge XIV, 75 if., och
denna hans teori torde böra anses såsom ohållbar. Enligt
N. skulle gr år r ar, grárri, gr år r a väl ha havt ake. 2, oeh
konsonantförlängningen skulle väl förklaras i
överensstämmelse med hans uppfattning av ti i grått etc. (Arkiv N. F.
II, 327), men N:s åsikt om konsonantförlängningen i dylika
enstaviga ord hava vi ovan funnit vara oriktig.
Hvad är alltså orsaken till att fdrri etc., gr år r ar,
grárri, gr år r a etc. förlängt konsonanten? Orden hade akc. l
och levissimus på ultima, och detta var fallet ej blott med
komparativerna férri etc., utan ock med grárrar, grárri,
grárra etc. Man kommer till denna uppfattning genom
följande resonnemang.
Som bekant är i de nordiska språken ordförrådet så
fördelat mellan de av dessa språk använda två
akcentue-rings-systemerna (akc. l och akc. 2), att, i stort taget,
enstaviga ord eller ord, som i det samnord, språket (isl.) voro
enstaviga, få akc. l (bok, fager [isl. fagr\, handen av hand-iri),
under det att akc. 2 tillkommer ord, som i det samnord,
språket (isl.) voro två- eller fyrstaviga (tala, ulvar etc.).
Emellertid finnas från denna senare regel många undantag
så väl bland enkla som ock, och i synnerhet, bland
sammansatta ord. Flera bland dessa undantag kunna lätt förklaras
genom faktorer, som varit värksamma i de yngre nordiska
språken, och man har då att antaga, att utbytet av akc. 2
mot akc. l skett relativt sent. Men åtskilliga ordkategorier
med akc. l återstå, på hvilka en dylik förklaring ej är
tilllämplig. Yissa bland dessa åter äro sådana, som ha akc. l
i två (eller tre) bland de nordiska språk, hvilka skilja
mellan akc. l och akc. 2, och tydligt är, att akc. l i
dylika ord bör anses vara samnordisk. Men sannolikheten
talar för att akc. l är samnordisk även i sådana ord, som
numera använda denna akcentuering i endast ett bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
