Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 Kock: Kort y-ljud.
gång y>ö framfar t i liøtfhon (i Sv. Dipl. från år 1402; av hytta)-,
skøtta (för sÄytøa ’skytt’; exempel i Rydqvist II, 237); framför st
i løster (Di.), løste (pres. sg.; Bir. II bis), J øste (Bil.) av lysta, även
i äldre nysv. lösta (Syn.),, töstna (Dahlstierna). Härav inses, att
icke i alla trakter y förlängts framför ljudförbindelsen st (med
följande sonant? jmf. s. 72) fore ljudutvecklingen ý >- ö. OkiösJc hos
Dahlstierna lar oss,, att i vissa bygder ý i kysker förkortats fore
denna ljudövergång (jmf. s. 71) Att vid i fråga varande
ljudutveckling y framför mp i någon trakt var kort (jmf. s. 66), visa fsv.
krømppe (i MP. II; för krympa), krømplinga (i Bil.; av krymplinger),
och att detta ock var förhållandet med rö t vokalen i rymma (jmf.
s. 65), blir troligt av Lagerlööfs varning för att skriva ordet med ö
(jmf. ovan s. 65 hans yttrande om grym). Såsom exempel på
dialektiskt fsv. ø framför nd, nt må anföras møndogha (i BSH.; av
myn-doffher), mønth (PM. år 1505), møntemæstara (SJ. år 1460).
Från moderna bygdemål skulle mycket lätt paralleler till de
här framhållna exemplen på dialektisk övergång y > ö kunna
samlas.
Efter ovan gjorda undersökning ligger den frågan nära,
huruvida icke supradentaler även annars påvärkat
vokalisa-tionen. Som bekant förhåller sig u till y som o till ö, och
man kan därför vänta, att supradentalt / gärna förenades
med o, dentalt l med u. Detta har ock i svenska rspr. varit
fallet. Någon genomförd ljudlag synes icke föreligga, men
då sedan gammalt en växling (genom a-omljud) mellan former
med o och former med u förefanns, och man således hade
valfrihet J) mellan u och o, så reglerades merendels
voka-lisationen på så sätt, att nysv. fått o framför
supradentalt men u framför dentalt /-ljud.
I överensstämmelse härmed har nysv. stolpe (fsv. stülpe
stolpe), holme och -holm (i Stockholm etc.) (fsv. holme,
holm-ler hulmber), golv (fsv. golf gulf\ bolde (fsv. hulde boldé),
moln (fsv. molin mulin; enligt Aurivillius: Cogitationes, tryckt
1693, s. 100 hade man på hans tid supradentalt l i moln),
folk (fsv. folk fulk\ holk (fsv. holker "stäva’7: fd. hulk) (obs.
*) Om liknande tendens hos språket vid valfrihet mellan olika former
se Kock i Arkiv N. F. II, 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
