Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 Kock: ÍTlomljudet.
spred sig från Norge till flera olika länder, och han yttrar bland
annat: "Magnus Barfods enke Margrete overförte det [namnet
Magnus] til den danske kongeæt, idet hun gav det til sin sön af
2det ægteskab Magnus den stærke (t 1134)".
Jag hoppas att efter dessa anmärkningar icke ens W. själv
skall finna Moghens vara beviskraftigt.
4) Till de av mig i Arkiv N, F. II, 32 noten nr III anförda
laughumen, Aughmundzsson, Aughmundasson (från Östergötland)
lägger W. nu (C-omlj. 6) tre citat för skrivningen Augmund- (ur diplom
från Västergötland och Uppland) samt ett för skrivningen Ogmund.
I Lundgrens därefter utkomna Personnamn från medeltiden 9 finnas
ytterligare fyra exempel på Aug(h)mund- från dessa landskap. Jag
hade anf. st. (innan W. skrivit om ^-omljudet, jmf. ovan s. 290)
antytt, att här kan föreligga en labial affektion, delvis besläktad med
det yngre isl. w-omljudet och framkallad av sam värkan av gh och
följande u. Jag kan nu till de anförda lägga ännu ett par, fastän
ej fullt säkra, exempel på denna Ijudaffektion i andra ord.
I Sv. dipl. N. S. I skrives den ort i Småland, hvilken nu heter
Flaga, en gång i en latinsk påskrift å ett på svenska avfattat
diplom Flaughu (s. 358; år 1404), men orten kallas i samma diploms
svenska text två ggr Flaghu (i Flagliu, innan Flaghu), och även
i ett annat diplom läser man i den svenska texten U Flaghwm (ib.
s. 584, år 1406).
Hummelstadsstenen (Lots socken, Trögds härad, Uppland) har
enligt Dybeck föl. I, 67 (jmf. ock Ant. Tidskrift X, 130)
agur-stam. Då denna ort nu heter Agerstad, transkriberar Bråte i Ant.
Tidskrift X, 131 det runristade namnet med Agurstam med långt á.
Bugge anf. st. s. 132 menar, att agurstam har uppstått ur
Agauts-staäir, i det att Agautsstadir regelrätt blev Agusstactir, men "föran
st eller s i Förbindelse med en anden Konsonant eller ss i Indlyd
trænger sig let,et r ind", och Bugge menar att till följe av denna
tendens blev Agitsstaåir till Agurstactir under påvärkan av subst.
åker. Denna förklaring av agurstam är dock tvivelaktig,
eftersom första kompositionsleden är tämligen olik ordet öker (fsv. äJcr).
Under dessa förhållanden är det möjligt, att i agurstam
föreligger såsom första kompositionsled det i Landnáma mötande
mansnamnet Q gurr. I runinskrifternas språk skulle detta i Sverge heta
just Agliur(stapir), eftersom man i svenska rspr. ej hade det yngre
enkla omljudet. Senare blev genom här avhandlade labiala
affektion (kombinerade omljud) Aghurstaþir (dat, agurstam) till
*Augliurstaþir, hvarefter senare *Aughurstaþir gav det nysv.
Äger-stad med ett enhetligt ljud i första stavelsen.
W. påstår i7-omlj. 6, att beteckningen au i Aughmund-,
laughu-men skulle hava alldeles samma valör som p i isl. (eller, hvilket
vill säga detsamma, som o i fsv. bolJcer med äldre ^-omljud = isl. bplJcr
<c *balkuR). Detta är tydligen oriktigt. Man har icke från någon
på svenska avfattad, handskriven urkund kunnat (hittills) uppvisa ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
