- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
142

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

Kock: Stadier i fnord.

reen: Urgerm. lautlehre s. 48 antar, hwalper : hwœlper skulle
innehålla olika avljudsstadier.

I Sv. språkhist. 86 ff. har jag hävt tillfälle visa, att
ljudförbindelsen œr (eller wœr) ljudlagsenligt i fsv. blir ar
(war) i relativt oakcentuerad stavelse: natvœrper : natvarper
etc. Liksom framför supradentalen r har även framför
supra-dentalen l i östnord. språk œ övergått till a i relativt
oakcentuerad (semifortis-)stavelse; dock har måhända (även) här
ett Æ-ljudet föregående w varit en nödvändig faktor för
ljudlagens inträdande. I nysv. rspr. användes det sammansatta
hundvalp nästan lika mycket som det enkla valp, och i fsv.
hade man leona-hwalper, biörnar, bykkiu-hwœlper. I dylika
komposita med semifortis på senare sammansättningsleden
uppstod -hwalper, som blivit den segrande formen även som
simplex.

Denna förklaring av hvalper, valp bekräftas av en annan
omständighet. I nysv. skrift pläga vi ha kvar hv- i ord,
som i fornspråket uttalades med hw-. Undantag gör valp.
I hundhwalp har h tidigt förlorats mellan d och w, hvarefter
valp använts även som enkelt ord.

V. Utveckling œ> a i östnord. språk.

I Fsv. ljudlära I, 129 har jag med någon tvekan
uttalat den meningen, att œ utan huvudakcent övergått till a
framför gh i midhvœghu > midhvaghu och i ett pär andra
sammansättningar med -vœgher. Däremot anser Noreen i
Arkiv N. F. II, 308 och Urgerm. lautlehre 49 växlingen
œ : a i dylika ord bero på olika avljudsstadier, och enligt
honom skulle man i fsv. ofta hava formen vagh för det enkla
ordet. Som stöd härför åberopar han Schagerströms
framställning i Tyska lånord med Jet s. 50 noten.

Jag skall här söka visa, att man i östnord. språk hävt
en ljudlag "i relativt oakcentuerad stavelse (semifortis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free