Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska. 326
b) Långa anses iJR. S. stavelser med akc. 2, även då vok.
är kort Ex.:
Qtta 295, arma ib.; ärmar ib.; börto 298; frommas 311;
pfln-*fo 311; ÄO/tor 295; fnte* 298, 311; kraftig 298, kroppar 295;
tJrJta 298; ¾M¾* 311, lätta 295; mandel1) 805, fna&ty 298; c¾uto
295; ràätfa 298, skvallra ib.; fr¾¾ra 295, fr¾fa 298, trösta ib.
Samma 21 ex.
I R. S. är Hof på denna punkt, så länge frågan är om metrik,
i det närmaste konsekvent. Typerna talet ock tallen sammanföras
under rubriken kortstaviga, under det talar ock tallar anses för
långstaviga a). Emellertid har han ej varit alldeles blind för, att
hans analys var på villospår. Han säger t. ex. 305: "Miölkar,
fe-rinarium, har twänne långa stafwelser, men tonen är i den förra
allenast; miölkar, mulget, utsäges med olika dryghet, dock är tonen
lika som i det förra." Han undviker således att karaktärisera
olikheten i "dryghet" mellan de båda orden; mjölkar av mjölka skulle
ju enligt hans teori ha betecknats som långstavigt, men det
var honom svårt att utdraga denna konsekvens, då han hade
jämförelsen med mjöl-kar för ögonen8). Godhet ock fromhet ha i hans
språk båda akc. 2, men han finner dock, att from- i fromhet icke
är fhllt så långt som god i godhet. R. S. 298.
Denna inkonsekvens yttrar sig även, då han M 389 ff. skall
avhandla frågan om kvantitetens beteckning. I allmänhet
undviker han här att beteckna sådana ord, i hvilka den värkliga
kvantiteten än en annan än den han konsekvent borde förutsätta. Dock
ansätter han med dubbelkonsonant följande, i hvilka vi väl ha akc.
2: fullmäktig, alltid, alldeles, bollhus, tallved, hdllskiuss, straffvärd,
allmakt, allmän, brygghus. Betecknande anmärker han, att fuU etc.
lika framföras, som när de äro enkla". R. S. 416. Det är denna
nära liggande association, som fört honom ur hans system.
Liknande är väl förhållandet med tacken ock téken. R. S. 800.
Vex-lande akcent i detta ord kan svårligen antagas, ock man måste
val erkänna att Hof, som ej kunde vara blind för den värkliga
kvantitativa olikheten i detta ords uttal, ej hade någon annan
kategori att föra det under. Det är dock endast i sällsynta fall som
man kan vara oviss om, vad Hofs kvantitetsuppgifter betyda.
Så-snart ej nära liggande jämförelser föra honom m på en annan väg,
är det akcenten han i främsta rummet observerar. En sida nedom
de nvssnämda exemplen anmärker han, att längdbeteckning genom
vokalfordubbling skulle leda till motsvarigheten: JMsa—läser, alltså
på nytt den gamla synpunkten.
Försiktigheten bjuder alltså, att man från materialet
avsöndrar sådana ord, som nämnas i sammanhang med frågor om dub-
’) Vgm. à, Weste à 1. á. *) Om typen talade jfr. nedan 119. *) Anm.
71 skriver han miöU-karr resp. miölkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
