Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det nyfunna fragmentet af Södermannalagen (Robert Larsson) - - I. Vokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56 B.. Larsson: Fragm. af Söderm.-lagen.
I ’eller’ beror naturligtvis e på den obetonade ställningen.
På samma sätt skalle väl e kunna förklaras i de öfriga fallen, men
de må förr fattas som godtyckliga skxifningar. Prep, ’med’ möter
2 gånger med œ, och byamœn förekommer likaledes två gånger,
liksom jämte tweggiœ en gång möter twœggiœ.
Pronomen ’den’ möter i följande former: n. sg. m. pen 8 ggr,
a. sg. m. pen 3.*, a. sg. f. pe 2 ggr, pa l.i», d. sg. n. py(mere),
3 ggr, n. pl. m. pe 6 ggr, g. pl. pera 8.7, perœ 2 ggr, d. pl. pem
2.19, n. pl. n. pe 2.18. Formen perre l.i6 är g. pl., formen pe 3.u a. sg. f.
— Af pron. ’denne’ möta petta 4.* mot pœssum 4.io med œ. I
former af ’den’ beror naturligtvis e på den obetonade ställningen.
— Af ’ingen’ möter formen engin 3.» med e mot tre former med œ.
Bokstafven œ.
Detta tecken är den regelbundna motsvarigheten till såväl
urn. ê, ex. bœra 1.5, fœ 2.8, som till i-omljud af ä, ex. alœgger las,
kiterœ Lis.
Som motsvarighet till urn. e använder den del af cod. A, som
motsvarar Fr., 4 gånger typen e (hvarjämte A använder den brutna
formen miezmanna 5 ggr mot fragmentets mœzmanna och det en
gång förekommande mœp manna). I nio fall öfverensstämma här
A och Fr. och visa båda œ som motsvarighet till urn. g.
I fråga om det ljud, som är uppkommet genom t-omljud af
a, visar det sig, att Fr. synnerligen regelbundet använder <*-typen.
Såsom ofvan synes, möta endast 3 fall med e förutom ordet ’eller’,
som i 14 fall har e mot 3 fall med œ. Motsvarande del af A är
här långt ifrån så regelbunden i sitt beteckningssätt, i det den
använder e i många flera fall. Tecket e möter nämligen här (förutom
i ’eller’, hvilken konjunktion alltid visar e) 38 gånger, däri
inberäknade former af ’äng’ 10 gånger samt ’efter* 10 ggr. I SML.
ljudl. ss. 12—16 har jag påpekat, hurusom i hds. A
användningen af e som motsvarighet till såväl um. e som t-omljud af a
egentligen är bunden vid handskriftens förra del. Vid en
jämförelse mellan Fr. och A kan man således påpeka, huru den hds., af
hvilken ifrågavarande fragment är en del, i motsats mot A
åtminstone redan i byggningabalken stadgat sin beteckning af <g-ljudet.
Af särskildt intresse är formen œnx 3.4 (A anx). Denna form
styrker den af Siljestrand, Ordböjn. i Västml. I s. 32 omtalade
formen œngs. Till förklaring af formen se Wadstein, Anm. af
Siljestrand, Ordböjn. i VML. s. 229 och senare Tidskr. f. fil. 3. R. III
s. 15, 16. — Typen œ möter vidare i låneordet mikiaJs mœsm 1.4,
wœlboin 2.n och 3 ggr i prœsJciptis.
Vokalerna o, u(v).
Ord i Fr. med o eller u i rotstafvelsen hafva ock resp. ol. u
i motsvarande del af A, om man undantager pres. kumber I.it
(A comber) och oscurit 3.i8 (A o scoriri). VäxliDg o ~ u i samma
ord förekommer ej med undantag af cotna 2 ggr ~ pres. kumber
1.17 och part. kumin 2.i8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
