Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -k, 4, -r, -s, -/. 7
på 4: sv. diall. bingla (—Igt. bmgdn) Tinga med en
liten klocka’ — Nom. dev.: bingla liten klocka’ Rz. — Anm. År
dock möjligen lån eller onomatopoetisk bildning atan bestämdt
grundord.
Af no., sv. bita — på 4c: no., sv. diall. bisha (<c*bitka) ’ata
raskt* Aa., ’ata med mycken smak o. lust’ Rz. Möjligen dock af
*bit-ska såsom (isl. vaska <:*wat-sk~ o. a.; litteratur o. exempel hos
Noreen Urg. Lautl. s. 174 följ.).
Af no. biva ’bäfva’ — på -r: bivra ds. Aa. — Anm. Bivra :
biva (isl. bifä) — da. bcevre: bæve, sv. bäfva.
Af no. ljuga ’bogna’
på 4: bjugla ds. Aa.- Jfr bjugna ds.
Anm. No. bjugta ds. (Aa.) är sannolikt afledt af bjugt
’bugt’, som i sin tur är en fornorskning af lånordet bugt (=* det
inhemska -bot, isl. -bot).
Af sv. bjäbba — på 4: sv. diall. bjäbbla ds. Rz s. 35, VU
ÖM ss. 37, 47. Nom. dev.: bjäbbel n. abstr. Rz.
Af sv. diall. bjala ’skvallra (m. m.)’ Rz
på -r: sv. diall. bjällra ds. Rz, no. bjéldra ds. Aa. — Nom.
dev.: sv. diall. bjäller d. ’löst prat, skvaller’ Rz, no. bjelder ds. Aa.,
da. bjalder. Det forefaller mig sålunda sannolikast, att de neutrala
bjäller och baller äro afledda af motsvarande verb på -r (liksom
bjäl n. ds. : bjäla); föga talar för, att de äro r-bildniügar på resp.
bjala och bala. På samma sätt är fsv., da. bulder n. sekundärt
uppkommet ur nord. btddra (= ty. poltern, hvarom Kluge Et. Wbch).
Af isl., no. blaka ’slå fram o. tillbaka, vifta’, "flagre* Pr.2, sv.
diall. bläcka ’flacka’ Rz (möjligen : isl. flakka, sv. flacka = t. ex.
nht. bloch, sv. diall. bläcka ’stor flat sten å sjöbotten’ Rz: nht.flach
o. a. ex. anförda af Bugge hos Noreen Sv. landsm. IV. 2: 48; jfr
Häkta o. fläkta nedan och för öfrigt Tamm Et. ordb. s. 67, Persson
Wurzelerw. s. 200, Noreen Urg. Lautl. s. 125 följ.).
på -r: isl., no. blakra ds. Fr.2 (: blaka = isl. *flakra, da.
flagre: isl. fläka).
på -s: sv. diall. bläksa ds. Rz. Omljudet beror möjligen på
analogibildning efter bläkta, jfr no. bløksa och bløkta, eller är ordet
afledt af ett verb, som motsvarar no. blekkja ’vifta’.
på -t: sv. diall. bläkta ds. Rz. — Nybildning: isl. Mäkta
ds. Vgf., som ligger till grund för no. blaktra ds. Aa. — Nom.
dev.: sv. diall. kvällbläkta ’nattblacka’ Rz (: bläkta = nattblacka :
v. bläcka).
*) Af no. bloka ’ds. som blaka\ till hvilket det står i
afljudsförhållande,
på -s: bløksa ’ds. som bløkta1 Ross; jfr med afseende på
omljudet bläksa ofvan.
’) Denna artikel har fått sin plats här på grund af den etymologiska
och semasiologiska samhörigheten med föreg. verb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
