- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
8

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 Hellquist: Nord. verb pa -&, 4, -r, -s, 4.

på 4: bløhta "vifta lätt,, fladdra 1. blåsa svagt’ Boss (: sv.
blakta — isl., no. jføføa : sv. fläkta). — Jfow. dtei?.: Mtøføa f. ’redskap
vid bakning, pust* Boss.

Af isl. adj. blíðr, sv. blid osv.

på -i: isl. blictka, sv. Widia osv. ’göra blid o. d/; no. o.
fsv. äfven (genom assimilation) blikka enligt Aa. o. Sdw.

Anm. Sv. diall. bliska ’töa’ Bz förutsätter sannolikt ett
äldre *blidska.

I det närmast följande behandlas tillsamman åtskilliga ord af
en stam blik-, hvilka sannolikt äro etymologiskt besläktade. I så
fall är med afseende på betydelseöfvergången att jämföra mht.
vlokzen ’fladdra* och ’skimra’ samt no. braga ’brinna, blossa, spraka’,
men sv. diall. ’skälfva, darra’ m. fl.

Af isl. blika ’glänsa’, no. ’glimta, blinka’, fsv. Vara synlig 1.
blottad’ Sdw., ä. nsv. o. sv. diall. bleka ’blixtra’, finl. diall. blicka
’glimta, skimra; blixtra’ VU PPm.

på -r: isl. blikra opers. ’blifva ängslig’ Fr.a (väl egentligen
’blekna’ såsom ags. blicanl), no. blikra ’glimta, blinka; svagt
röra sig, bäfva, vifta’ Aa.; jfr Igt. blikkem ’flamma upp, blinka,
blixtra, glimta’.

på -s: fsv., sv. diall. blixa ’blinka’ Sdw., Bz, VU Bunöm.
(Sv. landsm. II. 3: 81); ä. nsv. äfven ’blixtra’; finl. diall. äfven
’fläkta’ VII PPm.; jfr Igt. bliksen ’blixtra’. — Nom. dev.: ä. nsv.
blix m. ’blink; blixt’ l).

på 4: no. blikta ’ds. som no. blikra* Aa., fsv. blikta ’blinka’
Sdw. — Nom. dev.: 1) no. blikta ’sädesvanna, fläkt* Boss. 2) no. blikt
m. ’flöjel’. 3) sv. blikta ’siklöja’, Coregonus albula’ (: v. blikta —
nht. JBletze ’Leuciscusart’ : fht. blëcchazzen, nht. blitzen).

Af fsv. blixa ’blinka’ Sdw., ä. nsv. äfven ’blixtra’, se ofvan
samt not 1),

på -t: ä. nsv. blixta ’blinka; (1700-talet) blixtra’, sv. diall.
T)linka, uppbrusa af vrede’ Bz.

Anm. Då sv. blixt i sin nuvarande betydelse synes
uppträda tidigare än v. blixta i bet. ’blixtra’, är det möjligt, att det
senare åtminstone i denna bet. är att härleda ur det förra.
Emellertid förekommer detta under 1700-talet äfven såsom neutr., och i
denna användning bör det betraktas som ett deverbativum, jfr skämt
o. a.a). — Af blixta är sannolikt sv. blixtra, sv. diall. äfven ’blinka’

1) Det är formellt möjligt, men alls ej troligt, att blix är att likställa
med ett gr. *wZeyes ~ <pAeyoe. På grund af dess relativt sena uppträdande
är det nog, såvida det ej är lånadt från Igt. bliks, att förklara som ett
deverbativum af blixa,) liksom mht. blicz ’Blitz1 kommer af bliczen («— fht.
blëcchazzen). Däremot är det tänkbart, att v. blixa själft är en afledning af
denna s-stam (såsom t. ex. ngt. blidsean : blidsea) och således ej har i egentlig
mening suffixalt s.

a) Jfr Rydqvist Sv. spr. 1. V. 17, fór hvars uppfattning de under
1600-talet uppträdande formerna blitz och blitzt tala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free