Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på *k, 4} -r, -*, 4. 11
Af fev. brädha ’steka’ — på -k: *brädhka, nsv. bräcka ds.
Om dalm. *bräckia se Tamm Et. ordb. s. 66.
Af isl. *br<éka, no. br<ek(j)a, jfr fsv. bräkia,
på -i: isl. brékta ’bräka’ Pr.2, no. brækta ds. Aa. — Nom:
dev.: no. brækt n. abstr. Aa.
Anm. Om no. blækta ds.: Igt. bléken se Tamm Et. ordb.
under bräka. — Märk äfven den ?-(r-)lösa formen no. bækta Aa.
Af ä. nsv., sv. diall. bulta ’tumla, välta’ Rz — på -r: no.
buttra ’larma, tumla’ Boss, sv. diall. ’välta sig, tumla’, da. boltre
’kasta, tumla’ Molb.
Af no. bumma ’surra (om insekter)’ Aa. (— nht. hummen ’doft
ljuda’)
på 4: sv. diall. bumla ’gifva genljud; bråka krångla’ Rz.
Anm. Sv. diall. bumra ’dombjälla’ är uppkommet ur ett
verb *bumra (—nht. bummern ’doft genljuda’) eller själfständigt
bildadt med anslutning till bjällra o. d.
Af sv. diall. bumma ’stjälpa, välta’ — på 4: no., sv. diall.
bumla ds. — se VII PPm. s. 41.
Af sv. diall. bumma ’rusa blindvis’ — på -$: bumsa ’rusa’ .
VII ÖM s. 18.
Af sv. diall. bångas ’bullra, larma’
på 4: bångla ’slänga, dänga m. m.’ Rz. — Nom. dev.(!) :
hångla ’större skälla, koskälla’ Rz.
Af sv. diall. böna ’bönfalla’ — på -k: bönka ’enträget o.
bönfallande bedja’ Bz.
Af sv. diall. bönka ofvan — på 4: bynkla, hvarom se Rz.
Af isl. bøygja ’böja’ — på 4: bøyglast ’böjas’ Pr.2
Af no. høysa ’storma fram’ — på 4: bøysta III. ds. Ross;
möjligen dock med radikalt t och annan grundbetydelse, jfr isl.
bøysta ’slå’; se Aa., Ross.
Af no. dalla ’löpa, trippa; slänga’ Aa., Ross
på -k: dalka bl. a. ’löpa efter’, se Aa.
på 4: dalta ’löpa, trippa; slänga’ (Aa., Ross), hvaraf
ytterligare på -r: daltra ds. Ross.
Af en stam dang- (i sv. dänga)
på -i(?): no., ä. nsv., sv. diall. danka ’slå dank’, sv. diall.
äfven ’slå, slå på’ (Rz), hvarom för öfrigt Tamm Et. ordb. under
dank1. — Nom. dev.: ä. nsv. danker m. ’dagdrifvare’.
på 4: no. dangla ’slå sakta’, no. o. sv. diall. ’slänga, låta
dingla’, sv. diall. äfven ’slå dank’ Ross, Rz, VII PPm.; ä. nsv.
dångla («vissa sv. diall.) ’dingla’. — Nom. dev.: finl. diall. dangla
’dagdrifverska’ VII PPm.
Anm. Med afseende på betydelseöfvergången ’slänga >
slå dank’ jfr no. dalla bl. a. ’slänga’ (se ofvan) och finl. diall. dalla
’slå dank’ (— Igt. dallen ’langsam gehen, schlendern’); vidare no. darla
och darka nedan. — Om afljudsformen dungla se Ross; jfr Igt,
dungeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
